Jubileumsbok 1895-1995

Familjeföreningen Concordia Catholica 100 år: 1895 - 1995 av Berndt Bodin.

 

 

FAMILJEFÖRENINGEN CONCORDIA CATHOLICAS HISTORIA

 

 

 

INLEDNING                                            

 

Denna översikt över Familjeföreningen Con-cordia Catholicas historia bygger på för-eningens protokoll och på ett fåtal andra i föreningens arkiv bevarade handlingar. Framställningen kan därför närmast ses som ett sammandrag av innehållet i protokollen, ofta med bevarande av protokollens språk-bruk. I strävan att färdigställa dokumen-tationen till firandet av 100-årsjubileet har korrenspondens och minnesanteckningar m.m. som finns deponerade i Riksarkivet liksom eventuellt på annat håll bevarat källmaterial inte hunnit utnyttjas. I detta material kan finnas uppgifter som i vissa fall kan komplettera och ytterligare belysa de förhållanden och skeenden protokollen beskriver.

 

Självklart har inte heller allt vad protokollen innehåller kunnat redovisas. Kanhända andra läsare skulle ha gjort ett annat urval än det som skett i denna historik.         

 

Berndt Bodin har läst och noterat ur pro-tokollen. Utkast till den historiska över-sikten har granskats av andra styrelse-medlemmar m.fl. med goda kunskaper om och egna minnen av den katolska kyrkans och dess medlemmars öden i vårt land under gångna år. Av dem framförda synpunkter har i allt väsentligt beaktats. Bl.a. har Allan B. Janzon gjort betydelsefulla komplet-teringar till de historiska redogörelserna  samt kontrollerat och korrigerat utkastens

 

 

 

 


 

 

 

 

 

2

 

från protollen hämtade, ibland svårlästa namnuppgifter. Tarras Blom och James Blom har också bidragit med rättelser och kom-pletteringar. Även Arne Getzmann, som är mångårig medlem i föreningen och som under inte mindre 28 år varit dess revisor, har lämnat värdefulla synpunkter.

 

Historiken är uppdelad i två avdelningar.

 

I den första, "Historisk översikt i tioårsperioder", lämnas en redogörelse för stadgar, styrelse och medlemmar. Där re-dovisas också programmen på de allmänna sammanträdena och den därmed förknippade frågan om vilka lokaler man använde. Redo-visningen är i denna avdelning såsom rubriken anger uppdelad i tioårsperioder. Skildringen av varje sådan period inleds med en kortfattad notering om situationen i kyrkan och omvärlden. Där finns också översiktligt redovisat hur det vid tillfället politiskt såg ut i vårt land.

Dessa uppgifter har trots sin ofullständig-het bedömts kunna tjäna som tidsmässiga orienteringspunkter för läsaren.

 

I den andra avdelningen "Speciella frågor" redovisas under särskilda rubriker olika frågor av speciell natur såsom föreningens ekonomi och den sociala verksamhet och det ungdomsinriktade arbete föreningen i viss mån ägnade sig åt. Den sjuk-och begrav-ningskassa som Concordia inrättade behandlas i ett avsnitt, relationerna till biskoparna och föreningens andliga råd-givare i ett annat. Även de insatser för-eningen gjorde i samband med att jesuiterna

hemkallades från Sverige finns redovisade. Det hela avslutas med en redogörelse för några andra udda verksamheter som före-kommit i föreningen.

 

 

 

 

   

 

                                          3

 

Till historiken har fogats en rad bilagor. De upptar en redovisning av Concordias sty-

relse genom åren (bil. 1 - 3). Vidare redovisas föreningens hedersledamöter (bil. 4) och revisorer (bil. 5). Bilaga 6 innehåller uppgifter om medlemmar i föreningen under de första 20 åren. En odaterad matrikel från 1950-talet har bifogats som bilaga 7. Bilaga 8 utgör en matrikel över föreningens nuvarande med-lemmar. I bilaga 9 berättar Tarras Blom och James Blom om ett par familjer som i flera generationer har varit representerade i föreningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        

                                      

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4

 

                                              

HISTORISK ÖVERSIKT I TIOÅRSPERIODER

 

 

1895 - 1904

 

Under den tidsperiod av Familjeföreningen Concordia Catholicas historia, som här behandlas, var Leo XIII påve fram till den 20 juli 1903. Han efterträddes av Pius X, som kom att leda kyrkan till krigsutbrottet 1914. S:ta Eugeniakyrkan på Norra Smedje-gatan hade stått färdig i över ett halv-sekel medan S:t Eriks kyrka på Södermalm just hade invigts (1892). Biskop Albert Bitter var apostolisk vikarie i Sverige och pater Friedrich Lieber S.J. kyrkoherde i den katolska församlingen i Stockholm (S:ta Eugenia). Genom invigningen av S:t Eriks kyrka fick S:ta Eugeniaförsamlingen en annexförsamling, "Södermalms katolska församling ". Som den förste kyrkoherden med i kyrkligt avseende eget ansvar för denna församling utsågs Rudolf Kiesler. Den katolska församlingen på Södermalm förblev annexförsamling ända till 1939 då den av Kungl. Maj:t erkändes som självständig församling.

 

Under ifrågavarande period kan bl.a. föl-jande händelser inom den katolska kyrkan i Sverige noteras:

 

1895 Nya testamentet enligt Vulgata utkom-        mer överssatt av pater Erik Benelius         S.J.

 

1901 Katolska kyrkogårdens kapell invigs          till den helige Josef. 

 

1902 Psalmboken Cecilia redigerad av pater        Edvard Wessel S.J. utkommer i sin            första upplaga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                          5

 

Antalet katoliker i Sverige var ca 2 500.

 

En stor begivenhet under 1800-talets sista halvsekel var den Allmänna Konst- och industriutställningen på Kungl. Djurgården år 1897. Samma år firade Oskar II, som

regerade både i Sverige och Norge, sitt 25-årsjubileum som regent. Även den katolska kyrkan celebrerade händelsen med en tack-sägelsegudstjänst i S:ta Eugenia kyrka.

Statsminister i Sverige var från 1891 till 1900 Erik Gustaf Boström. Under tiden 1900 - 1902 innehade Fredrik von Otter detta ämbete. Boström återkom som stats-minister 1902 och stannade på posten till unioskrisen 1905.                                    

             

Föreningens bildande

 

Familjeföreningen Concordia Catholica bil-dades den 17 november 1895 vid ett samman-träde i hotell Kung Carls Annex med adress Regeringsgatan 1. Föreningens ändamål var, enligt de stadgar som provisoriskt antogs vid tillfället, att sammansluta såväl man-liga som kvinnliga medlemmar av den ro-mersk-katolska församlingen i Stockholm

genom ett utvecklat sällskapsliv med dra-matiska föreställningar, musik och deklama-tion, utflykter m.m. Det utvecklade säll-skapslivet skulle också främjas genom före-läsningar över "allmännyttiga intressen".

 

Ända sedan 1880 fanns det i Köpenhamn en katolsk familjeförening kallad Unio (upplöst 1929) med vilken Concordia Catholica under de första åren upprätthöll viss kontakt. Denna förening kan möjligen ha varit en förebild.

 

Detta framgår av ett brev daterat maj 1896 från ordföranden i Unio till den dåvarande

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6

 

vice sekreteraren i Concordia Catholica typogrefen E.V. Villnow. Brevet innehåller en detaljerad redogörelse för hur Unio bedrev sin verksamhet och är tydligen ett svar på en fråga från sekretariatet i Concordia.

 

Det torde inte heller vara för djärvt att anta att tillkomsten år 1879 av Katolska Handtverkareföreningen på Södermalm (S:t Josefsföreningen), som sammanslöt endast män, kan ha inspirerat till att bilda en förening där de katolska familjernas alla medlemmar oberoende av kön, ålder och yrke kunde samlas.

 

I en skrivelse daterad september 1895 rö-rande stiftandet av föreningen står bok-hållaren i Guldsmedsbolaget J.F. Johansson som den förste bland undertecknarna. Han blev också föreningens förste ordförande. Övriga som har skrivit under handlingen är handelsagenten V. Johansson, fotografen J.M. Scheele, textaren K. Drake och E.W. Villnow, som såsom tidigare angivits var typograf. Även andra kan förmodas ha deltagit i det förberedande arbetet. I skrivelsen sägs nämligen att undertecknarna framförde sitt förslag att bilda föreningen med stöd av "ett antal väl ansedda församlingsmedlemmar" och under bifall av "det högvördiga romerskt-katolska prästerskapet och hans högvördighet biskopen". Med "Prästerskapet" avses troligen främst kyrkoherde Lieber i S:ta Eugenia.

 

Endast några dagar efter det föreningen hade konstituerats hölls ett allmänt sam-manträde. Vid detta beslöt föreningen att som initialbokstäver använda F.C.C. Man bestämde också att kungörelser om allmän-

na sammanträden skulle införas i Dagens Nyheter och Stockholms - Tidningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                          7

 

 

 Stadgar

 

Efter att ha antagit det förslag till provisoriska stadgar som förelåg vid det konstituerande sammanträdet beslöt föreningen att en kommitté skulle tillsättas för att utarbeta ett förslag till permanenta stadgar. Det dröjde med tillsättandet av kommittén och när den väl hade utsetts förefaller dess arbete inte ha varit alltför betungande. Det förslag som kommittén utarbetade byggde nämligen i allt väsentligt på de provisoriskt antagna stadgarna. De överarbetade stadgarna fastställdes den 8 november 1896 och trycktes.

 

 

Styrelse och övriga medlemmar

 

Vid det konstituerande sammanträdet valdes som nyss nämnts J.F. Johansson till före-ningens ordförande. Han kvarstod på denna post till 1897 då han ersattes av fotogra-fen Ernst Roesler senior. År 1902 lämnade den då 70-årige Roesler ordförandeskapet under åberopande av sin höga ålder och ersattes av handlanden (i fotobranschen)

Frans Regis Corméry.

 

Till föreningens förste vice ordförande ut-sågs Victor Johansson. Han efterträddes

i samband med att Roesler år 1897 övertog ordförandeskapet av den tidigare ordföran-den J.F. Johansson. Denne innehade posten som vice ordförande till 1903 då han ansåg sig inte längre ha tid att arbeta i styrel-sen. Han efterträddes som vice ordförande av baron Gustaf Armfelt som strax därefter förflyttades till en konsulattjänst i Cardiff i Wales. Armfelt ersattes därför redan 1903 av Viktor Funck.

 

I F.C.C:s första styrelse ingick utöver ordföranden J.F. Johansson och vise ordföranden V. Johansson tandläkaren A.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8

 

Zanichelli som sekreterare och fotografen Aug. Roesler som kassör. Roesler avled redan 1896 och ersattes av handlanden Jocko Cederqvist. Som framgått av det föregående  var E.V. Willnow vice sekreterare.  Alla dessa herrar kan förmodas ha tillhört "de väl ansedda församlingsmedlemmar " som stödde bildandet av F.C.C.

 

Det bedömdes att styrelsen, som enligt stadgarna bestod endast av män, behövde ett aktivt stöd av kvinnorna i föreningen. Där-för tillsattes redan vid ett av de första sammanträdena en "damkommitté" som bestod

av tre damer. Kommittén hade till uppgift att i samarbete med styrelsen "verka för föreningens framgång och utbredning". Den skulle också biträda styrelsen med alla "arrangemanger och anordningar" vid före-ningens fester och festliga samkväm. Den var vidare avsedd att bistå andra damer med "råd och upplysningar angående föreningen och dess syftemål" samt ställa sig som pro-tektion för sådana unga damer, som ämnade gå in i föreningen och där saknade anhöriga och bekanta.

 

Arrangemanget med damkommittén kom tydligen inte att motsvara förväntningarna. Därför sökte man att på andra vägar ge kvinnorna en fastare anknytning till föreningsarbe-tet. I detta syfte utsåg man år 1900 tre värdinnor med uppgift att svara för de praktiska arrangemangen vid föreningens sammankomster. De valda var fru Maria Roesler och fru Lilli Sundström - den se-nare verksam också i den tidigare damkommittén - samt fröken Fanny Cederblad. Det visade sig att föreningen hade valt fröken Cederblad utan att hon hade tillfrågats. Detta framhöll hon med skärpa vid nästa allmänna sammanträde och höll, anger protokollet, "ett längre andragande över värdinnornas skyldigheter och anspråk som sådana" vilket enligt protokollföraren vore "för långt att ordagrant upprepa".

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                         9

 

Formuleringen är ett exempel på den nära nog nedlåtande ton som i protokollen anslås vid redogörelsen av fröken Cederblads inlägg. Man får intrycket att hon ofta uppfattades som besvärlig. Vi ser det annorlunda. Ur våra dagars jämställdhets-perspektiv betraktad var hon endast "före sin tid".

 

Kyrkoherde Lieber föreslog under den därpå följande diskussionen att låta värdinnorna ingå i föreningens styrelse. Det konsta-terades dock att stadgarna lade hinder i vägen för detta.

 

Nästa år (1901) försökte man i annan form knyta damer till föreningens ledning. På förslag av några föreningsmedlemmar bil-dades en kommitté för nytta och nöje (fest-kommitté), där både damer och styrelsemed-lemmar skulle ingå. För uppgiften valdes två damer (fru Lilli Sundström och fröken Fanny Cederblad)) och tre herrar (expediten Hugo Löhning, byggnadsingenjören Edv. Blom cch fabrikören Nils Santesson). Suppleanter blev fröken Valborg Foss och språkläraren O.D. Bell.                                           

När det på årsmötet 1902 skulle väljas en ny festkommitté, tog fröken Cederblad till orda och framförde - som hon uttryckte det - ett berättigat krav från damerna i föreningen att i en framtid ingå i styrel-

sen. Valet uppsköts under åberopande av att alltför få (20 medlemmar) deltog i sammanträdet. När kommittéfrågan togs upp på nytt i april lyckades man endast åstadkomma en temporär lösning över sommaren. Valet aktualiserades därför för tredje gången på ett allmänt sammanträde i november 1902. Vid detta tillfälle möttes ordföranden av en total tystnad på alla sina förslag i ärendet. Frågan bordlades därför än en gång och kom aldrig mer att tas upp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

Självfallet fortsatte "damerna" att trots avsaknaden av formellt funktionärsskap göra stora, inte minst för trivseln vid sam-mankomsterna avgörande insatser i före-ningsarbetet. Som framgår av det följande

öppnades möjligheten för kvinnor att med vissa begränsningar tillhöra styrelsen från och med år 1910.

 

Enligt en bevarad förteckning över medlem-marna från 1896 var medlemsantalet då 99 (inkl. styrelse och hedersledamöter). En


 

matrikel från februari 1904 uppger att det fanns 49 medlemmar i föreningen bortsett


 

från styrelsen och hedersmedlemmarna som då uppgick till sammanlagt 31 personer. År 1904 hade föreningen alltså 80 medlemmar. Medlemsantalet hade sålunda från 1896 min-skat med 19. Det fanns även andra tecken på en viss tillbakagång för föreningen efter sekelskiftet. Bl.a. uppmanade ordföranden medlemmarna att flitigare delta i samman-trädena.      

 

Hedersledamöterna, som redovisas i bilaga 4, har blivit noggrant noterade i proto-kollen. Prästerna var enligt stadgarna självskrivna hedersmedlemmar. Det uppges att Friedrich Lieber, Edvard Wessel, Erik Benelius, Rudolf Kiesler och Robert Speckert år 1896 tillhörde denna grupp. Självskrivna som hedersmedlemmar förefaller också i realiteten de lekmän ha varit, som enligt då rådande uppfattning hade hög social status. Många utnämningar till hedersmedlem grundades självklart också på visad särskild omsorg om föreningen,

ofta manifesterad genom penninggåvor.

 

Bland föreningens medlemmar framträder i protokollen från de första åren ett par medlemmar med skarpare konturer än övriga. Det gäller typografen E.V. Villnow och en medlem vid mamn Vilhelm Rösberg, som i en matrikel från 1896 tituleras husägare.

 

E.V. Villnow var som vi sett en av före-ningens grundare och dess förste vice sek-reterare. Vid årsmötet 1897 ansåg han


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        11

 

sig ha blivit så prickad av en för honom

"ännu okänd camarillas åtgörande" att han

dagen efter sammanträdet brevledes begärde

sitt utträde ur föreningen. Även hans hustru lämnade föreningen. Vari prickningen bestod framgår inte av brevet men kanske den


 

omständigheten att han inte valdes till någon post i styrelsen av honom tolkades på detta sätt. Huruvida han lät sig blidkas av den fribiljett till en föreningsfest som styrelsen beslutade tilldela honom framgår inte av handlingarna. Av dem kan däremot utläsas att han därefter inte deltog i F.C.C:s verksamhet förrän han i samband med föreningens 40-års jubileum lyftes fram som en då ännu levande föreningsgrundare och inbjöds till jubileumsmiddagen och utsågs till hedersledamot.

 

Wilhelm Rösberg dök plötsligt outtröttligt verksam upp ur de anonyma medlemmarnas skara. I mars 1896 fick han utan att vara styrelsemedlem i uppdrag att skaffa en lämplig lokal för en planerad tombolafest. Bl.a inspirerade han styrelsen att fatta beslut om hur man i föreningen skulle ut-

bringa leven: Två endast tyst antydda bifallsyttringar följda av ett kraftigt ljudande hurra. Han skänkte en sparbössa innehållande 15 kr för insamling av medel till den sjuk- och begravningskassa som föreningen beslslutade inrätta. (Sjuk-

och begravningskassan behandlas närmare i det följande i avsnittet "Speciella frågor".)  Han utarbetade också ett eget förslag till stadgar för kassan.

Styrelsen granskade förslaget och förkas-tade det. Därmed upphör herr Rösbergs

korta men intensiva aktivitet i F.C.C. och han försvinner helt ur föreningens annaler.

 

Notiser om vissa medlemmar förekommer i det följande också i samband med redogörelsen för programmen på sammanträdena.           

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12

 

Lokaler

 

Redan från början var föreningen inriktad på att skaffa en permanent lokal för sin verksamhet. Men styrelsen lyckades under den nu skildrade tioårsperioden endast tem-porärt uppnå detta mål genom att under

några månader hösten och vintern 1896 hyra 5 rum på Regeringsgatan 3. Den hyrda vå-ningen visade sig emellertid inte motsvara föreningens anspråk. Efter hyrestidens utgång nödgades föreningen därför, såsom

den fått göra också i början av sin till-varo, anlita olika restauranger för sina allmänna sammanträden.

 

Protokollens uppräkning av de använda lokalerna formar sig därför till en täm-ligen omfattande katalog över huvudstadens då mera kända näringsställen. Där återfinns Metropol (Norrlandsgatan 2), Hamburger Börs (Jakobsgatan 6), Continental (Vasagatan 22), Runan (Brunkebergs torg 15), Grand Restaurant National (Regeringsgatan 72) och Sveasalen (Hamngatan 18).

 

De första åren efter sekelskiftet före-faller bland dessa först Grand Restaurant National och sedan Metropol ha varit de populäraste. En fest för kyrkoherde Lieber på hans 50-årsdag hölls på Djursholms Restaurant.

 

Styrelsen sökte redan på ett tidigt stadium lösa sitt lokalbehov genom att undersöka möjligheten att få sammanträda på pastors-expeditionen på Norra Smedjegatan 24. Eftersom flera styrelsesammanträden kom att äga rum i denna lokal förefaller propån ha varit framgångsrik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                         13

 

Ungefär vid sekelskiftet övergick styrelsen till att hålla sina sammanträden i kassören Cormérys butikslokaler som först låg på Stora Vattugatan men sedan flyttades till Drottninggatan 32.

 

 

Program på sammanträdena

 

Föreningen höll årligen några regelbundet återkommande större fester.

 

Det första arrangemanget under året var den s.k julgransfesten som brukade äga rum någ-ra dagar efter jul. Vid denna stod barnen och barnfamiljerna i centrum. Den samlade ett 100-tal av Stockholms katolska barn. Engagerandet av en trollkarl föreföll att under de första åren ha varit ett måste. Kring sekelskiftet blev det populärt att titta på skioptikonbilder. Ett år var ett framträdande av Nergårds-Lasse från Skansen den stora begivenheten. Sedan barnen fått sitt serverades en supé för de vuxna vid 9-tiden på kvällen. Supén följdes ofta av dans. 

 

En annan årligen återkommande tilldragelse i februari var den s.k årsfesten. I den ingick underhållning och dans med en supé som kulinariskt mellanspel.

 

1896 förefaller årsfesten ha firats i något mindre format än som senare blev fallet. I stället koncentrerade man sina krafter på en tombolafest som avhölls på Continental den 22 april. Vid denna hade en kör benämnd Bellmanskören engagerats för att svara för den musikaliska underhållningen. Också en sångerska A. Bendixon framträdde. Ett par enaktare uppfördes och det hela avslutades med supé och dans.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

14

 

Årsfesten 1897 ägde rum i Sveasalens festvåning. Programmet för denna såsom det antecknats i protokollet kan få tjäna som exempel på hur en sådan fest kunde gå till.

 

Första avdelningen:

 

1. Marsch                        Två                                          musikanter

 

2. Sverige        (Ahlström)     Bellmans-

                                 kören          Sångfåglarna   (Lindblad)       -"- 

 

3. Musik                         Två                                          musikanter

 

4. Källan         (Lagercrantz)  Bellmans-                                    kören

   Blåsen nu alla (Bellman)        -"-  

 

5. Fröken Holm

   framträder                              

6. Musik                        Två                                          musikanter

 

7. Svenska folkvisor            Bellmans-                                    kören

   Lugn vilar sjön                 -"-     

 

S U P É  kl. 1/2 10

 

Andra avdelningen

 

1. Vals, 2. Polka, 3. Francaise, 4. Hambo-polka, 5. Vals, 6. Polka, 7. Francaise och efter en paus  8. Cotillon.

 

Innehållet i punkten 5. i programmet är inte närmare preciserat. Vid ett annat

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        15

 

tillfälle (31/10 1900) föredrog fröken Holm (enl. bevarade matriklar Helfrid Holm) en monolog benämnd Moster Beatas jeremiader över modets alltför hastiga växlingar. Några av föreningens damer framträdde därvid klädda enligt de moderiktningar som Moster Beata behagade häckla. Fröken Holms framträdande vid årsfesten 1897 kan ha varit av liknande parodierande slag.                              

Går vi vidare i protokollen finner vi att firandet av den för föreningen betydelse-fulla årsfesten inte avmattades med tiden. Så framgår det t.ex att årsfesten 1902, som avhölls på Grand Rstaurant National, efter avnjutet festprogram fortsatte med supé kl. 10 följt av dans till kl. 2 på natten.

 

I början av varje år (vanligen i februari) samlades föreningen för bl.a. val av styrelse, vi skulle säga årsmöte.

 

En annan årligen återkommande programpunkt var en utflykt i slutet av maj eller början av juni.

 

Den första utflykten 1896 visade sig vara förbunden med vissa problem. Den var plane-rad att på inbjudan av markisen Lagergren ställas till Tyresö slott. Endast 20 perso-ner anmälde sig till ordförandens besvikel-se och utflykten inställdes. I stället an-ordnades en lustresa till Nackanäs som tyd-ligen var ett mera uppskattat utflyktsmål. Det skålades och lektes i ljuv svensk för-sommar. Självklart inramades det hela med musik av en mässingskvintett. Ekonomiskt blev arrangemanget mindre lyckat. Det hela gick med 96 kr i förlust.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16

 

År 1898 ställdes kosan till Lidingöbro värdshus medan vårutflykten år 1900 och en höstutflykt 1904 hade Djursholm som mål. Saltsjöbaden besöktes också sistnämnda år.

 

Strävan var att bortsett från somrarna ha ett sammanträde en gång i månaden, de stora festerna inräknade.  Sammanträdena hölls oftast på söndagarna efter aftonsången. Un-der den tid 1896 då föreningen hade en permanent lokal på Regeringsgatan 3 var sammanträdena tätare.

 

Programmen på sammanträdena mellan de stör-re festerna, de s.k. månadssammanträdena, kunde på tidens manér innehålla pianomusik exekverad av för uppgiften engagerade damer eller framträdanden av andra musikanter, sångare och föredragshållare som mot er-sättning, ofta in natura t.ex. fria supéer, förlustade föreningsmedlemmarna.

 

Men det var de egna medlemmarnas talanger som i första hand togs till vara. När det gäller den musikaliska underhållningen sjöng sålunda "pastorerna" Lieber och Wessel, fruarna Maria Roesler och Gertrud Åstedt samt fröknarna Maria Roesler och Valentine Beck vid några tillfällen (6/3, 25/3, 24/4 och 13/11 1898). Framträdanden av cellisten Erik Åstedt och makarna Gert-rud och Martin Kihlgren, som båda var skickliga musiker, stod också ofta på programmet.

 

Första föredraget i föreningen blev av högst konkret och nyttig natur. Det hölls av F.C.C:s sekreterare A. Zanichelli, som var som vi sett tandläkare, och handlade följdriktigt om tandhygien (1/3 1896).

 

Kyrkoherde Lieber föreläste om det andliga skådespelet under medeltiden och om pas-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                         17

 

sionsspelen i Oberammergau (7/3 resp. 4/4 1897). På ett sammanträde den 15 november 1903 höll han också föredrag. Denna gång om  påven Leo XIII. Fröken Cederblad, som vi mött i samband med frågan om kvinnornas deltagande i styrelsearbetet, deklamerade ett poem av "A.M. Lindgren" (Anna Maria Lenngren ?) på ett sammanträde den 29 mars 1896. Även vid andra tillfällen underhöll hon medlemmarna med deklamation (6/3 och 24/4 1898 samt 26/4 1903). Hon hade tydligen åtskilliga strängar på sin lyra ty hon anlitades även att hålla föredrag över så vitt skilda ämnen som en kanonisations-högtidlighet (25/3 1898), en sommar-vistelse i Rom (18/11 1900) och julhögtiden (2/12 1900).

 

Edv. Blom berikade medlemmarna med en före-läsning om Amerikas upptäckare (5/12 1897). Kassören Corméry förevisade förvånande saker i trollerikonst, heter det en annan gång (6/3 1898). Om en föreläsning som han höll vid ett sammanträde den 24 april 1898 noteras endast att den var lång, hur nu detta skall tolkas.

 

Den 9 oktober 1898 läste professorskan He-lena Nyblom sin berättelse om Svenske Per.

En annan prominent föreläsare var markisen Claes Lagergren som den 26 april 1903 höll en föreläsning om påskhögtiden. I proto-kollet noteras om denna begivenhet: "För-väntningarna kommo ej heller på skam ty den föredragandes glänsande stil och behagliga tonfall i skildringen som ej saknade veka och skämtsamma intermezzon drog allas uppmärksamhet till sig".

 

En annan person med ett i katolska kretsar känt efternamn var notarien B. Klinckow-ström som år 1901 blev medlem i föreningen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18

 

och omedelbart framträdde tillsammans med Martin Kihlgren som en god gluntsångare (17/11). Självfallet var friherrinnan Marie Klinckowström på Stavsund också medlem, ja - såsom framgår av bilaga 4 - till och med hedersmedlem, i föreningen. Hon före-faller dock att ha hållit en låg profil i själva föreningsarbetet. Ett brev där hon tackar för sin utnämning till hedersledamot finns bevarat liksom en och annan anteck-ning om gåvor hon lämnat till föreningen.

 

En person som kom att få stor betydelse för i första hand de underhållande inslagen i

föreningens verksamhet var konstnären Len-nart Nyblom, son till Helena Nyblom. Han blev medlem i F.C.C. år 1897 och avan-cerade redan efter ett års medlemskap till posten som vice sekreterare. Han var auk-tionsförrättare vid en fruktauktion i november 1897 och ceremonimästare på årsfesten 1898. Han underhöll både genom att läsa roliga historier (6/3 1898) och sjunga till gitarrackompanjemang (6/3 och 24/4 1898).

 

Sin femåriga tillvaro firade föreningen med en fest den 18 november 1900 på Grand Na-tional. Vid denna kom de vänskapliga för-

bindelserna mellan F.C.C. och föreningen

Unio i Danmark till uttryck genom utväxling av lyckönskningstelegram. Unio firade näm-ligen samma dag sitt 15-årsjubileum. Som tecken på de goda relationerna mellan före-ningarna kan nämnas att i april samma år utsågs ordföranden för Unio, löjtnanten (i andra sammanhang också titulerad gross-handlare) C.B Lohrer, till "korrespon-derande medlem" i Concordia. Ordföranden i F.C.C. inbjöds ett år senare att delta i de Absalonfestligheter som då ägde rum i Köpenhamn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        19

 

Belåtenheten med programmen var tydligen inte alltid hundraprocentig. I protokollet

från ett allmänt sammanträde den 7 oktober 1899 står nämligen antecknat "under aftonens lopp utfördes musik och sång och tycktes för ovanlighetens skull alla medlemmar hava varit belåtna med sin afton."

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                       

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

1905 - 1914

 

Under den nu behandlade tioårsperioden var

Pius X kyrkans överhuvud fram till augusti 1914. Hans efterträdare blev Benedictus XV Biskop Bitter var fortfarande apostolisk vikarie i Sverige. Den katolska försam-lingen i Stockholm (S:ta Eugenia) bytte herde 1910, då kyrkoherde Lieber avgick av ålders- och hälsoskäl och ersattes av pater Edvard Wessel S.J. Som kyrkoherde i annex-församlingen på Södermalm verkade under hela perioden Rudolf Kiesler.

 

Som betydelsefulla händelser för den katolska kyrkan i vårt land under de nu aktuella åren kan nämnas:

 

1907 Birgittaföreningen (för svenska              katolska skrifter) grundas.

 

1909 Hedersmedlemmen i F.C.C. greve Rauel         Hamilton är med och grundar det              liberala samlingspartiet och väljs           in i riksdagens andra kammare efter          att tidigare ha tillhört första.             Han var verksam i riksdagen i 48 år.

 

1911 Ett hemkallande från Sverige av där          verksamma jesuiter diskuteras.

   

Den profana historien innefattade under perioden 1905 - 1914 en rad dramatiska händelser både i vårt land och ute i värl-den. De allt överskuggande var upplösningen av unionen mellan Sverige och Norge år 1905

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        21

 

och utbrottet av det första världskriget år 1914 någon månad innan påven Pius X dog.

                                       

En betydelsefull kulturell tilldragelse var den år 1909 anordnade Konstindustri-utställningen på Djurgården.

 

Kungahus och land drabbades av sorg när Oskar II dog 1907. Han var den andre av Oskar I:s och vår katolska drottning Josefinas söner som besteg Sveriges tron. Hans efterföljare blev sonen Gustav V.

 

Efter liberala framgångar vid valet 1905 efterträddes Erik Gustaf Boström som statsminister av Karl Staaff. Dennes ministär kom redan 1906 att ersättas av en högerregering under Arvid Lindmans ledning. År 1909 trädde de sociala spänningarna i landet klart i dagen genom utbrottet av en storstrejk. Två år senare (1911) återkom Staaff som statsminister sedan vänster-partierna fått majoritet i första kammaren.

 

Under tiden före första världskriget rådde i Sverige stora motsättningar rörande för-

svarets styrka och utformning. I protest mot Staaffs enligt vissas mening försumliga försvarspolitik anordnades i februari 1914 det s.k. bondetåget. Konungen gav manifes-tationen sitt stöd och Staaff avgick och ersattes av landshövdingen Hjalmar Hammar-skjöld som statsminister.         

 

 

Stadgar

 

På ett sammanträde i februari 1908 före-slogs att F.C.C:s stadgar skulle ändras så att det blev möjligt för kvinnliga medlem-mar att tillhöra F.C.C:s styrelse. Vissa andra ändringar var också aktuella. En kom-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

22

 

mitté bestående av tre herrar och två damer tillsattes med uppgift att utarbeta ett

ändringsförslag. I kommittén ingick herrar-na Edv. Blom, Viktor Funck och Carl Semler samt fru Maria Carlberg och fröken Edith Blom. I november 1908 överlämnade de kommitterade sitt förslag till styrelsen. Frågan kom därefter att behandlas vid en rad styrelse- och föreningssammanträden. Först den 22 november 1909 fastställdes de ändrade stadgarna som senare också kom att tryckas.

 

Ändringen innebar bl.a. att av sju ledamö-ter i styrelsen skulle två vara kvinnor. Ordföranden och vice ordföranden skulle dock utses bland föreningens manliga med-lemmar.

 

 

Styrelse och övriga medlemmar

 

Sedan 1903 var F.R. Corméry som vi sett ordförande för F.C.C. Han ersattes av Edv. Blom år 1909. Denne stannade på posten i

två år. Under denna tid flyttade han till

Uppsala där han under några år var kontrol-lant vid byggandet av Kungl. Upplands In-fanteriregementes kasernbyggnader. Han ansåg sig med hänsyn till sin frånvaro från huvudstaden inte längre kunna på ett till-fredsställande sätt fylla uppgiften som ordförande. Han efterträddes därför år 1911 av baron G. Armfelt. Efter någon tid blev Armfelt sjuk och var länge borta från Stockholm. Eftersom Blom hade valts till vice ordförande när han lämnade ordförande-posten, kom han likväl under Armfelts bortovaro att få bära huvudansvaret för föreningen.

 

Med tillämpning av de 1909 ändrade stadgar-na invaldes fru Dagmar Adams-Ray och fröken Edith Blom år 1910 som de första kvinnliga ledamöterna i F.C.C:s styrelse. Ändringen hade då redan föregripits när nämnda damer redan 1909 valdes till suppleanter i sty-relsen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        23

 

Den del av styrelsen som inte kommenterats i det föregående framgår av bilagorna 1 - 3.

 

Medlemsantalet steg efter nedgången under några år efter sekelskiftet och noterades 1914 vara ca hundra.

 

Av protokollen framgår att i februari 1914 inträdde en fil.kand. Berndt David Assarsson i föreningen. Måhända var det den första kontakten mellan F.C.C. och den senare så kände monsignore Assarsson.

 

Flera utträden finns också noterade. År

1908 ströks bl.a. C.V. Berglund - en gång

klubbmästare i F.C.C. och även i övrigt aktiv medlem  - och hans fru ur föreningens medlemsregister, allt i enlighet med stad-

garna. Makarna, som var föräldrar till

skådespelaren Erik (Bullen) Berglund, an-sågs genom  underlåtenheten att betala sina avgifter ha visat föreningen sitt ointres-se. Samma öde rönte av samma skäl baron B. Klinckowström.

 

Under perioden utnämnde föreningen två he-dersledamöter. 1905 hedrades den tidigare ordföranden Ernst Roesler senior med denna upphöjelse. Han uppvaktades också senare på sin 80-årsdag. Professorskan Helena Nyblom utsågs till hedersledamot som en hyllning då hon 1913 fyllde 60 år.

 

Hedersmedlemmen hovmarskalkinnan fru Anastasia Reuterswärd hyllades på sin 80 årsdag och kyrkoherde Rudolf Kiesler fick ett hyllningstelegram då han firade sitt 40-åriga prästjubileum.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

24

 

F.C.C. förefaller att ha hållit viss kon-takt med hedersmedlemmen Lieber även sedan han blivit emeritus. När kyrkoherde Wessel på ett sammanträde år 1910 berättade att Lieber, som låg sjuk i Tyskland, hemsöktes av svåra plågor sände de närvarande en adress till honom. Ett år senare skickade föreningen ett brev till den gamle Eugeniaherden och tackade för allt han hade gjort för föreningen under sina verksamma år.

 

År 1905 lästes i början av november månad för första gången en själamässa för F.C.C:s avlidna medlemmar.

 

 

Lokaler

 

Lokalfrågan fortsatte att diskuteras. In-

riktningen var fortfarande att skaffa egna

lokaler. I samband med att föreningen 1910 beslöt att prenumerera på tidskrifterna "Nordisk ugeblad for katholske kristne" och "St Olav" fick frågan ny aktualitet. Man saknade ett klubbrum, där tidskrifterna kunde finnas tillgängliga för medlemmarna. Året därpå tillsattes också en kommitté med uppgift att söka skaffa föreningen ett så-dant. Egendomligt nog kom denna klubbrums-kommitté att, såsom vi återkommer till, i lika hög grad ägna sig åt föreningens brist på ungdomar som åt lokalfrågan. Kommitténs arbete ledde inte heller till att något klubbrum anskaffades.

 

Huvuddelen av föreningens allmänna samman-träden förlades under de nu behandlade verksamhetsåren till Restaurant Metropol. Under åren 1910 och 1911 hölls dock två sammanträden på Kronprinsen, Drottninggatan 29, tre på Continental och två i Dramatiska Teaterns restaurangs festvåning vid Nybroplan. För julgransfesterna användes främst Restaurant Runan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        25

 

För styrelsesammanträdena upplät Corméry så länge han var ordförande sina lokaler på Norra Smedjegatan 32, dit han hade flyttat sin verksamhet från samma nummer på Drott-ninggatan. Sedan Edv. Blom 1909 övertagit ordförandeklubban hölls några sammanträden hemma hos honom. När han någon gång under 1910 flyttade till Uppsala återgick styrel-sen till att sammanträda i pastorsexpedi-tionen på Norra Smedjegatan 24.

 

Program på sammanträdena

 

En stor händelse under den nu aktuella perioden var föreningens 10-årsjubileum. Det firades den 19 november 1905 på Restaurant Metropol. Beträffande utform-ningen av programmet för festen kan i protokollet endast utläsas att efter en redogörelse av föreningens tillkomst följde supé och dans. Av senare anteckningar i protokollen framgår att Martin Kihlgren till detta tillfälle komponerat en särskild marsch, som framfördes av en orkester bestående av föreningsmedlemmar. Denna marsch kom att spelas också vid senare jubileer.

 

Som har framgått av det föregående skedde i början av det nya seklet en viss avmattning i intresset för föreningen. I november 1907 beslöts mot denna bakgrund att utöver den årliga utflykten begränsa antalet samman-träden till fyra om året, nämligen jul-gransfesten (januari), årsmötet (februari), årsfesten (februari) och vad som kom att kallas stiftelsefesten (i november omkring dagen för föreningens grundande).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

26

 

Åren 1911 och 1912 slog man samman års-mötet och årsfesten. Man frångick också på några medlemmars önskan att, såsom hade va-rit brukligt, hålla sammanträdena på söndagarna. Mot sammanslagningen av årsmötet och årsfesten protesterade den förre ordföranden Corméry i ett brev till styrelsen den 18 februari 1911. När han 1932 i ett annat brev tänker tillbaka på följderna av dessa förändringar är han fortfarande kritisk och konstaterar att de medförde att varje sammanträde blev en högtidsfest, "där damernas toaletter konkurrerade med varandra och på sådant sätt bringade dem som inte hade råd till sådant att lämna föreningen". Han framhöll också svårigheterna för dem som arbetade att kunna delta i sammanträdena då dessa förlades till vardagar. 

 

Besluten om minskad sammanträdesfrekvens kom aldrig i tillämpning fullt ut. Antalet

sammanträden per år var flera än de fyra som hade  beslutats. Redan år 1913 återgick man till att ha skilda årsmöten och årsfester. Detta kan ses som ett tecken på att föreningen börjat hämta sig efter sin nedgångsperiod, något som också det ökande medlemsantalet utvisar.

 

Fortfarande utnyttjades främst F.C.C:s egna talanger för musikinslagen på sammanträ-dena. Vi hittar från tidigare välbekanta musiker som Erik Åstedt (20/10 1909, 27/2 1911 och 27/11 1914) och makarna Gertrud och Martin Kihlgren  (22/2 1906 och 27/11 1911). Fröken Greta Sundström och framför allt fröken Vera Schwartz svarade för flera sångframträdanden (20/10 1909 och 6/3 1910 resp. 20/10 1909, 12/4 1910 och 27/2 1911). Konsertmästaren E. Moreschi (fiol) och fröken Astrid Zanichelli (sång) var ett par andra medlemmar som svarade för under-hållningen (28/4 1907 resp. 28/10 1913).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        27

 

På ett sammanträde den 25 mars 1911 sjöng en fru Kerstin Hallin. Hon är förmodlingen samma dam som år 1913 valdes till förening-ens styrelse och redan 1914 gick ur tiden.

 

Teaterverksamheten inom föreningen förefal-ler att ha varit livlig under den nu aktu-ella tioårsperioden. På årsfesten 1905 framförde föreningsmedlemmar ett skådespel kallat "Drillens operett". Vid en vårfest (5/5 1909) på Högloftet på Skansen spelades två av Edward Adams-Ray regiserade pjäser ("Smaklig måltid" och "Två förälskade poliskonstaplar"). Vid sammanträden 1910 och 1912 innehöll programmen också pjäser som Edward Adams-Ray tillsammans med sin maka Dagmar hade inövat med skådespelar-begåvningar inom föreningen.

 

Genom herr Adams-Ray fick föreningen till-gång inte bara till en god regissör utan också till en ofta anlitad föredragshålla-

re. Han var invandrad skotte och lärare i engelska och hade därför en stark anknyt-ning till Storbritannien. Han kallas i protokollen också ofta Mister Adams-Ray. Ämnena för hans föredrag präglades också av denna hans bakgrund.

 

Ett av hans föredrag handlade om det nya och gamla London (25/3 1909). I ett annat skildrade han en resa i England sommaren 1910 (18/10 1910). Han gjorde också djup-dykningar i den brittiska historien och föreläste om Maria Stuart (19/11 1911) och om ett engelskt bondetåg (8/2 1914).

 

Bland föredragshållarna ur den egna kretsen märks också kyrkoherde Lieber som för två föreläsningar (3/3 och 27/10 1907) hade kulturkampen i Tyskland som tema. Baron Armfelt berättade den 26 april 1908 om

Riga, där han arbetat vid det svenska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

28

 

konsulatet. Den 25 oktober samma år höll han föredrag om Visby.  Fröken Cederblad, som återkommit från en längre utlands-vistelse, höll den 23 januari 1912 ett föredrag om Rom. Markisen Lagergren uppträdde den 6 maj 1912 åter som före-dragshållare i föreningen. Ämnet för hans föredrag var denna gång Pius X.

 

Vid en fest på Metropol den 23 november 1910, som borde ha varit föreningens 15-årsfest även om den inte betecknas så i protokollet, delgav professorskan Helena Nyblom sina intryck från spelen i Ober-ammergau. Hon svarade också för under-hållningen på ett sammanträde den 22 februari 1909. Då läste hon liksom hon hade gjort vid en sammankomst den 9 oktober 1898 sin saga om Svenske Per och anordnade också några med musik och sång beledsagade tablåer.

 

Vid arrangerandet av tablåerna hade fru

Nyblom hjälp av sin son konstnären Lennart

Nyblom. Denne hade sedan vi sist mötte honom vistats en del utomlands men efter sin återkomst tillsammans med sin hustru

Olga stått för flera alltid mycket upp-skattade inslag i föreningens program.

Bl.a. omnämns Olga Nyblom som arrangör av tablåer vi julgransfesten 1913.

 

Ett något udda arrangemang, för vilket F.C.C. ansvarade, var en utställning av en tavla med den Heliga Birgitta som motiv. målad av konstnären "fröken Lönnblad". Kostnaderna för utställningen, som var anordnad i den katolska församlingens lokaler, betalades av medel som genom Fanny Cederblads försorg kom från Rom. Utställningen besöktes av 200 - 300 personer. Pensionärer och skolbarn som besökte utställningen bjöds på te.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                                                                                                                                                29

 

Bland gästande föreläsare kan nämnas konst-historikern "licentiaten friherre" Carl Ramsell af Ugglas som höll ett föredrag om den Heliga Birgitta och konsten (25/3 1908) och professorn, sedermera riksantikvarien Sigurd Curman som talade om den äldre klosterarkitekturen i Sverige (15/10 1912).

 

En särskilt stor begivenhet var ett före-drag om Frans av Assisi som den danske för-fattaren Johannes Jörgensen höll den 2 mars 1912. Intresset var så stort att föredraget måste hållas en andra gång den 26 i samma månad. Båda föredragen hölls på hotell Metropol.

 

Den 17 november 1912 hade föreningen

lyckats engagera dr Lydia Wahlström för en föreläsning om kvinnans ställning under den första kristna tiden. På ett annat samman-träde, 1914, berättade greve Eric von Rosen om en resa han företagit i Afrika.

 

Styrelsen för F.C.C. hade också planer på att anordna ett föredrag av den då mycket kände Msgr Robert Hugh Benson från England. Evenemanget visade sig dra en kostnad av ca 700 kr vilket förmodligen var orsaken till att besöket avstyrdes. Inte heller vissa planer på att engagera skådespelaren Anders de Wahl för en uppläsning kunde förverk-ligas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

1915 - 1924

 

Sedan 1914 uppehöll Benediktus XV påveäm-betet. När han gick ur tiden i början av 1922 valdes Pius XI till hans efterträda-re. Samma år som kyrkans roder lades i Pius XI:s hand skedde ett byte av apostolisk vi-karie i Sverige. Bitter, som hade utnämnts till ärkebiskop strax innan han återvände till Tyskland, ersattes av bayraren Evangelista Johannes Erik Müller. Eugenia-församlingen leddes under hela den nu behandlade tidsperioden av kyrkoherde Edvard Wessel. Kyrkoherden i annexför-samlingen på Södermalm Rudolf Kiesler avled 1918. Han efterträddes 1920 av Sven Stefan Nordmark.

 

Den katolsk kyrkan i Sverige fortsätter att utvecklas. Flera tecken på detta kan noteras.

 

1919 S:t Ansgars föreläsningssal,                 Döbelnsgatan 7, öppnas.

1920 Första numret av tidskriften Credo          utkommer. Unitas föreningslokal,             Biblioteksgatan 29, öppnas.

 

1921 Första vallfärden till Björkö                företas.

 

1923 Kardinal van Rossum besöker Sverige.

     550-årsminnet av heliga Birgittas död        firas. Birgittasystrarna grundar ett         vilohem i Djursholm.

 

1924 Elisabethsystrarna öppnar ett sjukhem        på Brahegatan i Stockholm. Kyrkans           historia utges av  pater Ansgar              Meyer S.J.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                       31

 

1928 Sigrid Unset tilldelas Nobelpriset i         litteratur.

 

I Sverige finns 4 000 katoliker registre-rade.

 

Gustav V var kung under alla de tio år, inom vilka vi nu rör oss.

 

Beträffande den politiska utvecklingen i landet kan konstateras att högern och so-cialdemokraterna hade vissa framgångar vid valet 1914 medan liberalerna gick tillbaka.  Hammarskjöld som blivit statsminister i samband med de politiska förvecklingarna till följd av bondetåget samma år och vars ministär närmast var opolitisk, ansåg sig på grundval av valresultatet kunna sitta kvar som statsminister och fick därtill hjälp av utvecklingen i Europa. Mot bak-grund av världskriget gav nämligen både li-beralerna (Karl Staaff) och socialdemokra-terna (Hjalmar Branting) Hammarskjöld sitt stöd. 1917 efterträddes Hammarskjölds rege-ring av en högerregering under ledning av Carl Swartz. Efter högerns nederlag i riks-dagsvalet samma år ersattes Swartz av den

liberale politikern Nils Edén (1917 - 1920) i vars regering även socialdemokrater in-gick.

 

Den instabilitet som kännetecknade den fortsatta utvecklingen under 1920-talet framgår av följande förteckning över stats-ministrarna i de ständigt växlande rege-ringarna: Hjalmar Branting 1920 (s), Louis De Geer d.y. 1920 - 1921 (opol.), Oscar von Sydow 1921 (opol.), Hjalmar Branting 1921 - 1923 (s), Ernst Trygger 1923 - 1924 (h) och Hjalmar Branting 1924 - 1925 (s).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

32

               

Stadgar

 

I december 1920 bedömdes F.C.C:s stadgar på nytt vara i behov av vissa ändringar. En kommitté bestående av ordföranden, vice ordföranden och kassören tillsattes för att utarbeta ett ändringsförslag. I februari

1921 var de kommitterade färdiga med sitt arbete och deras förslag antogs med endast smärre ändringar (31/3 1921).

Bakom ändringarna låg bl.a. behovet av att höja avgifterna. Dessa var nämligen regle-rade i stadgarna. Vidare innebar de att en föreskrift i stadgarna om att årsmöte skul-le hållas före februari månads utgång luck-rades upp. Nu öppnades möjlighet att hålla detta möte senast 31 mars. Ett annat motiv var att man ville stryka en bestämmelse an-gående F.C.C:s sjuk- och begravningskassa eftersom man avsåg att avveckla den. Stadgarna nytrycktes efter vidtagna ändringar.

 

 

Styrelse och övriga medlemmar

 

Ingenjör Edv. Blom var ända sedan han i mars 1896 blev medlem i F.C.C. mycket aktiv i föreningen och beklädde sedan 1898 olika poster i dess styrelse. Han blev som tidigare redovisats år 1909 föreningens ordförande.

 

Även sedan Blom 1911 avböjt återval och i-stället valdes till vice ordförande kom han som vi har sett att spela en mycket aktiv roll. År 1915 valdes han på nytt till ord-förande. Denna post innehade han större de-len av den tidsperiod vi nu behandlar. En-dast åren 1916 och 1917 då han åter avböjde

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                         33

 

återval ersattes han av Lennart Nyblom på ordförandeposten. Det kan här erinras om att Blom under en utlandsresa mottogs av påven i audiens den 27 januari 1921. Den 22 november 1923 överlämnade F.C.C:s dåvarande protektor biskop Müller utmärkelsen "Pro ecclesia et pontifice" till Blom som under djup rörelse framförde sitt tack.

 

Vice ordförande var under åren 1915 och 1916 A. Zanichelli och under perioden 1917 - 1921 ingenjören Herbert Lander. En kortare tid år 1922 beklädde fil. dr. Hugo Gerring posten som vice ordförande men ersattes snart av kandidaten Edvin Sandqvist som i sin tur år 1924 avlöstes av F.R. Corméry. Beträffande styrelsens sammansättning i övrigt hänvisas till bilagorna 2 och 3.

 

Vid föreningens 25-årsfest 1920 uppgav

ordföranden i ett tal att föreningen då hade 125 medlemmar. Denna uppgift bör ses mot bakrund av den aktivitet för att göra

föreningen känd som sattes igång i samband med att föreningen hösten 1920 - som vi återkommer till - skaffade sig en egen lo-kal. Bland annat utgick ett cirkulär till utomstående i församlingen med inbjudan till såväl sammanträdena som till före-ningslokalen. Vid ett sammanträde antogs inte mindre än 25 nya medlemmar.

 

Föreningen måste därför ha haft färre med-lemmar under krigsåren än vad som kunde no-teras 1920. Av handlingarna framgår också att så länge kriget varade infann sig ett ständigt minskande antal deltagare vid sammanträdena. Hösten 1917 övervägdes om föreningen mot denna bakgrund överhuvudta-get skulle kunna fortsätta sin verksamhet i traditionella former. Måhända berodde denna tillbakagång på att medlemmarna med sin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

34

 

bakgrund i olika krigförande länder hade svårt att trots sin trosgemenskap otvunget umgås i föreningen.

 

Beträffande hedersledamöterna kan noteras

att förre kyrkoherden Lieber avled 1916 vilket föranledde föreningen att låta läsa en mässa för honom. Det beslöts vidare att på föreningens bekostnad låta resa ett minnesmärke på hans grav. I detta syfte startades en insamling vars resultat blev 60 kr. Dessa medel skulle genom kyrkoherde Wessels försorg vidarebefordras till Tyskland. Huruvida något minnesmärke kom att resas på graven framgår inte av handlingarna.

 

Även andra hedersledamöter gick ur tiden under den nu aktuella perioden. År 1918 dog, såsom framgått av det föregående, kyrkoherden i S:t Erik, Rudolf Kiesler, vilket föranledde F.C.C att sända en krans till begravningen. Föreningens f.d. ordförande E. Roesler senior avled år 1919.  Också kammarherre Robert Sager avled detta år och friherrinnan J.B. Daelman året därpå.

 

Man fortsatte att läsa en rekviemmässa för föreningens avlidna medlemmar under novem-ber månad.

 

 

Lokaler

 

Under den nu aktuella tidsperioden var den stora händelsen när det gäller lokalfrågan att föreningen hösten 1921 fick en perma-nent lokal. Intill dess fortsatte den att hålla sina allmänna sammankomster på olika restauranger. Till 1918 utnyttjades Gillet eller Metropol för de allmänna sammanträde-na. Senare övergick föreningen att några

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        35

 

gånger sammanträda i Hushållsskolan på Re-geringsgatan 50, där ett rådande rökförbud inte uppskattades av föreningens enligt

tidens sed flitigt rökande herrar. Från och med 1919 intill dess den nya lokalen togs i bruk sammanträdde föreningen i regel på restaurangen Tre Remmare, Regeringsgatan 47. 

 

Styrelsen fortsatte att innan den nya lo-kalen anskaffades använda pastorsexpedi-tionen för sina sammanträden. För ett sam-manträde den 17 januari 1915 upplät ord-

föranden Edv. Blom sin bostad på Sibylle-gatan 18.

 

Och så till anskaffningen av den egna lo-kalen. På ett allmänt sammanträde våren 1920 underrättade ordföranden Edv. Blom föreningen om att den fått ett erbjudande av en hyresförening kallad Unitas att få hyra en lokal på Biblioteksgatan 29. Hyran angavs vara 500 kr om året. Under samma adress verkade den av pater Ansgar Meyer bildade föreläsningsföreningen Sankt Ansgar.

 

På hösten 1920 accepterade föreningen

erbjudandet och hyrde lokalen. Fastigheten i vilken den var inrymd ägdes av förening-ens ordförande. Detta framgår av att han vid ett beslut om förlängning av hyres-avtalet 1924 av den anledningen anmälde sig vara jävig. Att den nya lokalen sambrukades med föreläsningsföreningen Sankt Ansgar kan utläsas av att föreningarna delade på städkostnaderna. På ett ställe i proto-kollen anges att lokalerna på Bibloteks-gatan utnyttjades också tillsammans med Elisabethföreningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

36

 

I samband med att den nya lokalen anskaf-fades utsågs på nytt värdinnor för att

bl.a. arrangera de i lokalen intagna mål-

tiderna. Vidare fick klubbmästaren i upp-drag att i enlighet med det då nyinförda Brattsystemet utverka tillstånd att där ut-

skänka sprit. Genom att de nya lokalerna gjorde det möjligt för föreningen att själv anordna sina supéer sjönk priserna för måltiderna påtagligt.

 

År 1922 kunde F.C.C. hyra ytterligare ett rum för sin verksamhet. Hyran för samtliga utrymmen sattes till 650 kr per år.

 

I de nya lokaliteterna anordnades klubb-aftnar varje torsdag efter kl 7 e.m. med undantag för sommarmånaderna. Att intresset för dessa klubbaftnar så småningom avtog framgår av att ordföranden hösten 1923 upp-manade till ett flitigare deltagande. Loka-len hölls också öppen mellan 1 och 3 på söndagarna.

 

Självfallet använde också styrelsen lokalen för sina sammanträden.

 

Till prydnad av den nya lokalen överlämnade Doktorinnan Lilli Sundström en oljemålning föreställande den heliga Birgitta. Det kan i sammanhanget erinras om att hennes dotter Harriet, som också någon tid var medlem i F.C.C, var en känd målarinna, grafiker och skulptris.

 

 

Program på sammanträdena

 

Den 17 november 1915 firade föreningen sitt

20-årsjubileum. Redogörelsen för festlig-heterna är i protokollet knapphändiga men vi vet att flera hedersmedlemmar såsom den engelske ministern Howard med fru och hovmarskalkinnan Reuterswärd var när-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        37

 

varande. Vidare finns noterat att Lennart Nyblom som ett underhållande inslag läste upp en rad "fingerade och synnerligen humo

ristiska telegram". Ett lyckönskningstele-gram "på riktigt" anlände från systerför-eningen Unio i Köpenhamn.


 

 

    Liksom under föregående år utnyttjade man i          stor utsträckning föreningens egna förmågor

    för den musikaliska underhållningen på sam-          manträdena. Dessa förefaller också ha varit          många. T.ex. underhöll de sedan tidigare kända       fröknarna Astrid Zanichelli och Vera Schwarz


 

vid flera tillfällen med sång (16/10 1919, 10/2 1920, 9/11 1922, 1/3 1923 och 20/11 1924). Även Erik Åstedt (violoncell) och fru Gertrud Kihlgren (piano) framträdde på nytt (7/11 1918 och 16/2 1922). Känd från tidigare var också konsertmästare E. Mo-reschi som spelade violin vid ett par sam-manträden. 

 

Några musiker från Kungliga Teatern, av namnen att döma i många fall med rötter i katolsk kulturtradition, spelade också tillfälligt på sammanträdena. En av dem var konsertmästaren Turrichia. En annan medlem av hovkapellet som några gånger spelade på föreningens sammanträden var harpisten Ingrid Lang.

 

En operasångerska vid namn Essie Case gästade föreningen den 17 november 1915 och den 11 mars 1917. Uppskattningen av hennes  sistnämnda framträdande hade tydligen sin begränsning. I protokollet står nämligen

"Därvid torde dock kunna anmärkas att herrarna i stället för att odelat skänka sin uppmärksamhet åt Fru Musica föredrogo att offra åt Baccus under ett kanske något lifligt och högljudt pokulerande."

 

Även många av de föreläsningar som stod på F.C.C:s program hölls av föreningens egna förmågor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

38

 

Pater Franz Borka talade den 23 februari 1916 om påvens världsliga makt. I januari 1918 informerade kyrkoherde Wessel om den då nya kyrkolagen. Fanny Cederblad berättade 1922 om den detta år avlidne påven Benedictus XV:s person och gärning. Edw. Blom höll ett föredrag om Finland den 11 april 1918 och återkom 1921 med att berätta om en resa till Tunisien. Edward Adams-Ray talade med sedvanlig engelsk anknytning den 7 november 1918 om ett av benediktiner grundat läroverk i Downside i England. Erik Wimmerström höll hösten 1919 en föreläsning där han redovisade resultatet av sina forskningar om den katolska kyrkans historia i vårt land under 16- och 1700-talen.

Den 30 mars 1924 höll också friherrinnan Marika Stiernstedt, som just begärt sitt inträde i föreningen, ett föredrag med kyr-kohistorisk anknytning. Hon kallade sitt föredrag "Drag till historien om en lands-förvisning och en återkomst". Hon skildrade  katolicismens avskaffande under Gustav Va-sa, förföljelserna av konvertiter under Gustaf II Adolf samt katolicismens tolererande under Gustaf III.

 

Vid sammanträden 1923 och 1924 möter vi för första gången en för föreningens framtid betydelsefull person, nämligen Holger Blom, som var son till Edv. Blom och sedermera arkitekt och Stockholms stadsträdgårds-mästare. Den 18 oktober 1923 visade han som ung gäst "kinomatografiska bilder" från kardinal Willem van Rossums färd till Björkö i samband med hans Stockholmsbesök och från F.C.C:s vårutflykt till Sigtuna. Båda händelserna hade ägt rum tidigare samma år. Hösten 1924 svarade teknologen Blom för ytterligare en filmförevisning vid vilken föreningsmedlemmarna fick njuta av bilder från Syd-Amerika och av ett lustspel med herr och fru Winnerstrand i rollerna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        39

 

Bland föreläsare utanför föreningskretsen

kan nämnas docenten Johnny Roosval som vid

ett sammanträde i mars 1915 talade om S:t Göransbilden i Stockholms Storkyrka.

Vid ett annat tillfälle ( 1/3 1923) före-läste fil. dr Gerda Boëthius om den äldsta svenska dominikanarkitekturen och dess utländska förebilder. I mars 1921 underhöll

doktorinnan Ida Gawell-Blumenthal (Delsbo-stintan) med visor och berättelser på hälsingemål.

 

Supéerna var ett regelbundet inslag i sam-mankomsterna. Den tidigare så flitigt före-kommande dansen lyste med sin frånvaro ända till tiden efter första världskriget. Under krigsåren anordnades några föreningsaftnar med bridge och andra kortspel.

 

Julgransfesterna ägde som vanligt rum varje år i början av januari. Åren 1917 och 1924 inställdes de dock av olika skäl. Under krigsåren firades de också i något enklare former än under tidigare år. Till julfesten 1921 inbjöds de österrikiska krigsbarn som då ännu var kvar i huvudstaden.

 

I motsats till vad som tidigare varit fal-let innehåller protokollen under åren 1915 - 1924 tämligen utförliga redogörelser för julgransfesternas förlopp. Som ett exempel återges här hur julgransfesten 1922 skildras i protokollet. Den ägde rum den 4

januari i Continentals festvåning.

 

"Några minuter över kl 5 var den stora sa-

len till trängsel fylld av förväntansfulla småttingar, som i början synbarligen kände

sig en smula bortkomna i det bländande ljuset och på det glatta parkettgolvet.

Först sjöngs några julsånger av en liten barnkör, sedan dansade man kring granen,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

lekte och stojade. Kl 6.45 kom aftonens

stora clou, sagospelet Féens gudadotter av

Anna Wahlenberg, en utmärkt lyckad presta-

tion av några ungdomar, som tydligen voro i besittning av god skådespelartalang. Sedan choklad serverats åt barnen och kaffe åt de äldre, utdelades julklappar, och efter yt-terligare en timmes lek och dans var den glada festen slut." 

 

Under den nu aktuella perioden börjar för-eningen att företa besök på museer och i intressanta byggnader, en inriktning av föreningens verksamhet som med åren blev allt vanligare.

 

Den 18 mars 1918 besökte föreningen en Bir-gittautställning på Nationalmuseum. Den då nyrestaurerade Riddarholmskyrkan visades för medlemmarna den 30 mars 1919 under sak-kunnig ledning av professorn, sedermera riksantikvarien Martin Olsson. Hösten 1921 besökte F.C.C. Storkyrkan för att bese Bernt Notkes skulptur av S:t Göran och draken som åter kommit på plats efter en restaurering. År 1924 ägnade F.C.C. några timmar åt ett besök i Elisabethsystrarnas nya sjuk- och vilohem på Brahegatan.

 

Vårutflykterna genomfördes med vissa undan-tag för krigsåren på sedvanligt sätt. 1915 och 1923 besöktes Sigtuna. Utflykterna


 

1918 och 1924 hade Uppsala som mål. Utflykten 1920 formades som en pilgrimsfärd till Björkö. 1921 ställdes färden till Strängnäs.     

 

 

 

 

                                                                                    41

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

                                       

 

1925 - 1934

 

Under hela den nu behandlade tidsperioden

var Pius XI påve. I  Sverige hade biskop


 

Müller börjat sin långa tid som apostolisk vikarie och slutligen biskop av Stockholm. År 1931 efterträddes Wessel av pater Richard Wehner S.J. som kyrkoherde i S:ta Eugeniaförsamlingen. Som kyrkoherde vid S:t Erik på Söder kvarstod Sven Nordmark till 1932 då han efterträddes av msgr B.D. Assarsson.

 

En viktig kyrklig händelse - i vilken dock inte den katolska kyrkan deltog - var det ekumeniska kyrkomöte som på ärkebiskop Nathan Söderbloms initiativ anordnades i Stockholm år 1925.

 

Beträffande händelser av betydelse för den katolska kyrkan i Sverige kan följande noteras: 

 

1926 Första numret av Hemmet och Helge-           domen (nu Katolsk Kyrkotidning)              utkommer.

     

     S:ta Eugenia församlingen hyr                församlingslokal på Norra Smedje-            gatan 21. (1929 flyttad till nr 28).

 

1929 Ansgarsjubileet firas med pompa: två         kardinaler, biskopar, abbotar och 800        pilgrimer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

42

 

1928 Sigrid Undset tilldelas Nobelpriset i         litteratur.

 

1930 Skolsystrarna de Notre Dame kommer           till Stockholm.

 

     Don Boscohemmet öppnas på S:t                Eriksgatan.    

 

1931 Franska dominikansystrar och en              dominikanpater etablerar sig i               Stockholm.

 

1934 Latin - svenskt missale utkommer.

     Sveriges Katolska Ungdomsförbund             grundas.

 

Under perioden invigdes en rad kyrkor och kapell (i Oskarström, Örebro, Helsingborg och Norrköping). Katolska mässor började att regelbundet firas även på orter där ännu inga kyrkor eller kapell hade eta-blerats.

 

En kulturell begivenhet under perioden var den utställning av konstindustri, konsthantverk och hemslöjd som 1929

anordnades på Djurgården i Stockholm.

 

Gustaf V var alltjämt kung av Sverige.

 

Hjalmar Branting, som 1924 hade blivit statsminister, efterträddes redan påföl-jande år av Rickard Sandler (s). År 1926 bildade Carl Gustaf Ekman regering (fris., lib.). Två år senare (1928) fick vi en hö-gerregering ledd av Arvid Lindman. Tiden 1930 - 1932 satt åter de frisinnade vid rodret först med Ekman och därefter under en kort tid med Felix Hamrin som statsmi-

nister. År 1932 bildade socialdemokraterna en regering ledd av Per Albin Hansson.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        43

 

Stadgar

 

På årsmötet 1931 beslöts om vissa ändringar i F.C.C:s stadgar. De innebar att årsavgif-ten höjdes. Vidare skulle meningen "Före-ningen äger till sina medlemmars fromma en sjuk- och begravningskassa" strykas ur stadgarnas ingress. (Redan 1921 hade F.C.C. fattat beslut om denna strykning men detta kom inte att beaktas vid den då vidtagna nytryckningen av stadgarna.) Vidare ut-mönstrades bl.a. det besynnerliga begreppet "extra ordinarie medlem" som förekom i ett par av stadgarnas paragrafer. I stället för den tidigare föreskriften om att föreningen skulle hålla en "generalkommunion" 3:dje söndagen efter trettondagen intogs en bestämmelse om att en själamässa skulle läsas för föreningens avlidna medlemmar under november månad.     

 

 

Styrelse och övriga medlemmar

 

Sedan F.C.C:s gamla presidium undanbett sig omval utsågs på årsmötet 1925 kandidaten Edvin Sandqvist till F.C.C:s ordförande. Vice ordförande blev ingenjören Herbert Lander.

 

I samband med valet riktade kyrkoherde Wes-sel ett särskilt tack till den avgående ordföranden Edv. Blom "som längst av alla suttit som ordförande och inlagt stora för-tjänster om verksamheten". Föreningen visa-de Blom sin uppskattning genom att utse ho-nom till hedersledamot och senare samma

år uppvakta honom på hans 50-årsdag.

 

På årsmötet 1927 avböjde Sandqvist att bli omvald till ordförande. Inte heller kapten C.A. Favre, disponent H. Overödder och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

44

 

Edv. Blom ville åta sig uppdraget när deras namn fördes på tal. Slutligen övertalades Favre att åta sig uppgiften. Som vice ordförande kvarstod H. Lander.

 

Även vid valet 1928 visade det sig svårt att skaka fram en ledning för föreningen. Styrelsevalet fick bordläggas. Slutligen övertalades Edv. Blom att på nytt ikläda sig uppgiften. Kammarskrivaren Erik Wimmerström blev vice ordförande. Åren 1929 och 1930 återvaldes på förslag av pater Meyer den 1928 valda styrelsen.

 

År 1931 förrättades på grund av den detta år beslutade stadgeändringen två styrelse-val, ett på våren enligt de gamla stadgar-na och ett på hösten enligt de nya. Vid båda valdes lektor Hugo Gerring till ordförande och konstnären Edw. Berggren till vice ordförande. Berggren och Holger Blom hade i februari 1926 antagits som medlemmar i F.C.C. Båda kom att spela en betydelsefull roll i föreningens fortsatta verksamhet.

 

1934 övertog Berggren ordförandeposten. Vice ordförande blev då direktörs-assistenten Edvin Sandqvist.

 

Svårigheterna att besätta posterna i sty-relsen hängde tydligen samman med - som det står i protokollet - det svåra läge för-eningen befann sig i. En orsak till detta stod att finna i den rådande depressionen och därav följande svårigheter att få in medlemsavgifterna samtidigt som föreningen dragit på sig hyreskostnader. Lokalfrågan i sig vållade också problem eftersom det fanns olika uppfattningar om hur denna borde lösas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                       

 

                                         45

 

Biskopen orienterades om problemen. Enligt hans uppfattning måste föreningen bevaras.

Kanhända kunde, ansåg han, F.C.C. vitalise-ras genom att ta sig an nya uppgifter, t. ex. överta den föreläsningsverksamhet som

den då tydligen nedlagda eller i varje fall tynande Föreläsningsföreningen Sankt Ansgar bedrev.

 

Våren 1931 samlades styrelsen m.fl. hos herrskapet Edvard och Maria Blom på Brahegatan 20 till ett sammanträde för att diskutera föreningens problem. Dr Gerring ansåg att det behövde bildas en ungdomssektion inom föreningen. Vice ordföranden Sandqvist menade att julgransfesterna skulle upphöra. Sådan verksamhet borde åvila församlingen. Avvecklingen av sjuk- och begravnings-kassan diskuterades också.

                                             Även i fråga om den period vi nu behandlar är det svårt att få grepp om antalet med-lemmar. Den enda exakta uppgift som påträf-fats finns i en skrivelse från F.C.C:s styrelse i mars 1931. Där anges antalet betalande medlemmar vara endast 53.

 

Därutöver fanns ett antal hedersmedlemmar, vilkas exakta antal det också är svårt att bedöma eftersom detta successivt hade deci-merats genom dödsfall. Under den nu aktu-ella perioden avled t.ex. professorskan Helena Nyblom 1926 och greve Raoul Hamilton 1931.

 

Vad gäller hedersledamöterna kan vidare nämnas att markis Lagergren uppvaktades på sin 75-årsdag 1928. En annan uppmärksammad födelsedag detta år var disponent Over-ödders 60-årsdag. Pater Meyer, som funge-rade som andlig rådgivare åt F.C.C., hyl-lades när han fyllde 50 år 1930. F.C.C.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

46

 

uppvaktade också pater Wehner när han 1931 efterträdde Wessel som kyrkoherde i S:ta

Eugenia. Den 11 november 1930 firade Maria och Edv. Blom silverbröllop och fick motta F.C.C:s lyckönskningar.

 

Några yngre medlemmar som tagit aktiv del i föreningsverksamheten såsom Valborg och Lilly Overödder, lämnade föreningen.

 

 

Lokaler

 

F.C.C. hyrde - såsom redovisats i före-gående avsnitt - sammanträdeslokaler av hyresföreningen Unitas på Biblioteksgatan 29 sedan hösten 1920 mot en hyra på först 500 kr och senare 650 kr/år. I början av 1925 sade Unitas upp hyreskontraktet. En livlig diskussion uppstod inom F.C.C. hur man i detta läge skulle ordna lokalfrågan.  Pater Meyer m.fl. pekade på möjligheten att av kyrkorådet hyra lokaler på Norra Smedjegatan 21. Ingenjör H. Lander, fru Dagnar Adams-Ray och artisten E. Ringnér utsågs att förhandla med Unitas om en fortsatt förhyrning av lokalerna på Biblioteksgatan. Det hela slutade med att hyran höjdes till 800 kr/år och att hyreskontraktet förlängdes ett år.

 

Redan 1926 aktualiserades lokalfrågan på nytt. På styrelsens förslag beslöt F.C.C. att säga upp lokalerna på Biblioteksgatan till den 1 oktober. Man inriktade i stället intresset på den katolska församlingens lokaler på Norra Smedjegatan 21. En kommitté, denna gång bestående av för-eningens ordförande och kassaförvaltare samt fröken Valborg Foss, tillsattes för att förhandla med pater Meyer som represen-terade kyrkorådet i denna fråga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                         47

 

På grundval av resultatet av dessa för-handlingar beslöt föreníngen att som föreningslokal hyra en lägenhet på Norra Smedjegatan 21 2 tr om 6 rum, hall och kök för 500 kr per år. Städningen skulle F.C.C. själv betala. F.C.C. åtog sig att möblera tre rum med möbler, som förut disponerats av Hyresföreningen Unitas på förenings-lokalen på Biblioteksgatan. De två innersta gårdsrummen skulle få disponeras endast av F.C.C. vars styrelse dock skulle kunna lämna tillstånd åt andra föreningar att få använda rummen vid högtidliga tillfällen.

 

År 1928 aktualiserades på nytt frågan om föreningens lokaler. Doktorinnan Sundström ansåg att de hyrda lokalerna på Norra Smed-jegatan var mindre lämpliga. Herr Corméry tyckte att de var för dyra. 125 kr per sam-manträde kostade de hade han räknat ut. Overödder, stödd av pater Meyer, ansåg att F.C.C. skulle stanna i de nuvarande loka-lerna och föreslog en förlängning av kon-traktet på ett år.


 

 

Så småningom upprättades ett nytt kontrakt

med kyrkorådet. Detta gällde en förhyrning

av en lägenhet om fyra rum och kök en trap-

pa upp på Norra Smedjegatan 28. Hyran sattes även för denna lägenhet till 500 kr/år. När lokalfrågan sålunda föreföll ha fått viss stabilitet beslöts att en torsdag i månaden

ha en allmän sammankomst i de hyrda lokalerna. Vidare skulle man - i likhet med vad som hade varit fallet med lokalerna på Biblioteks-

gatan - hålla dem öppna på söndagarna ett par timmar efter högmässorna och där servera


 

kaffe och te. Vissa tidskrifter skulle ock-så finnas utlagda för besökarnas andliga spis.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

48

 

År 1930 var det dags för föreningen att på nytt, som det förefaller främst av kost-nadsskäl, säga upp hyreskontraktet. Av

handlingarna att döma förefaller föreningen därefter övergå till att betala hyra med 25 kr för varje gång som församlingslokalerna användes.

 

Det är svårt att få grepp om hur förhyr-ningen av lokalerna på Biblioteksgatan och på Norra Smedjegatan fungerade i detalj. Bl.a. saknas heltäckande uppgifter om öv-riga medagerande parter. Hur och med vilka utrymmena delades och vilka uppgörelser de övriga hyresgästerna hade med hyresvärdar-na är inte helt bekant.

 

                                          

Program på sammanträdena

 

Den kris som F.C.C. genomgick i slutet av 1920- och början på 1930-talet satte inte några spår i sammanträdenas utformning. Även under dessa år presenterades mycket fullödiga program. Man är därför benägen att med pater Meyer, när han avlyssnat en nedslående styrelseberättelse på årsmötet 1931, anse att föreningens situation var överdrivet dystert beskriven.

 

För föredragsverksamheten anlitades i lik-het med tidigare år i stor utsträckning föreningens egna förmågor. Därvid hade föreningen en stor tillgång i präster-skapet. Sålunda redovisade t ex. pater Albert Ammann på ett sammanträde i november 1925 sina intryck från det katolska livet i Polen. Pater Wehner höll föredrag under

rubriken "Vari ligger den helige Fran-ciscus' betydelse" (25/10 1926). Pater Meyer berättade om klostret Maria-Laach  och  spelade grammofonskivor med gre-goriansk sång från klostret (10/2 1930).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        49                                       

 

Även andra medlemmar i föreningen bidrog med föredrag. En ny kraft var konstnären Edward Berggren. Han berättade bl.a. om skandinavernas pilgrimsresa till Rom med anledning av det Heliga året 1925. Vid en sammankomst på Nyloftet på Skansen hade han "Skansenfester på Arthur Hazelius tid" som tema för ett föredrag (27/1 1932). En annan gång (23/3 1933) var Capri och Neapelbukten föremål för hans omvittnat eleganta berättarkonst. Han kåserade om vårfirandet i Stockholm (25/4 1934) och delgav sina åhörare minnen från den tid han på konstakademin gjorde bekantskap med Gluntarnas skald Gunnar Wennerberg (13/11 1934).

 

Marika Stiernstedt talade vid ett samman-träde i februari 1930 om det civilisations-arbete som fransmännen utförde i Marocko. Hennes framställning byggde på egna erfa-renheter och upplevelser från detta afri-kanska land.

 

Edv. Blom redovisade de katolska försam-   lingarnas i Stockholm byggnadsplaner i ett föredrag i oktober 1930. Som rubrik hade han satt "Byggnadsfunderingar inom försam-lingarna, hugskott och verklighetsbilder".

Vid ett annat tillfälle berättade han om en resa som han tillsammans med sin familj hade gjort till Madeira (10/2 1930).

Även föreningens sekreterare Carlo Sant'Orp hade varit ute på resa, i hans fall till Det Heliga Landet. På ett sammanträde be-rättade han sina reseminnen (22/2 1933).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                       

 

 

 

 

 

50

 

Fröken Wanda de Pomian besökte ofta Polen och berättade vid ett tillfälle (21/3 1926) om en vandring i Karpaterna.

 

Holger Blom visade i september 1929 "en kinematografisk upptagning" från Ansgars-jubileet samma år. Som avslutning lättade han upp stämningen med en av amatörer inspelad skämtfilm kallad "Hur man äter spagetti".

 

F.R. Corméry kåserade vid ett sammanträde i mars 1932 om omständigheterna vid för-  eningens bildande och om de första verk-

samhetsåren.

 

Lennart Nyblom skymtar fortfarande som en outtröttlig underhållare. På en vårfest 1927 reciterade han dikter av Verner von Heidenstam och Erik Axel Karlfeldt.  Han och hans hustru Olga svarade också för vissa arrangemang vid julgransfesterna där även Astrid Herzog gjorde stora insatser.

 

Bland gästande föreläsare kan nämnas Ellen Ammann som hösten 1926 talade om tyska vallfartsorter. Ellen Ammann hade som flicka tillsammans med sin mor doktorinnan Lilli Sundström och sin syster Harriet konverterat till den katolska tron. Hon gifte sig med en tysk läkare Dr Ottmar Ammann och flyttade till Tyskland där hon kom att spela en framträdande roll inom det offentliga livet i Bayern. Bl.a. grundade hon Bayerns katolska kvinnoförbund och blev ledamot av den bayerska lantdagen. Hennes äldste son Albert verkade några år som präst i St:a Eugeniaförsamlingen.

 

Den 24 september 1929 besöktes föreningen av författarinnan Astrid Ahnfelt som höll föredrag om det nyss slutna fördraget mel-lan den Heliga Stolen och den italienska staten, varigenom bl.a. Vatikanstaten upp-rättades.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                           

 

                                         51

Den för många Kairoresenärer välkända Vivi Laurent - Täckholm höll den 27 oktober 1932 ett uppskattat föredrag om de tusenåriga hemligheter som stod att finna i Luxor och på Sinaihalvön.

                                        

Även när det gäller den musikaliska under-hållningen anlitades i stor utsträckning de egna resurserna. Vi återfinner bland dem bl.a. den från tidigare framträdanden i Concordia kände cellisten Erik Åstedt liksom den med god sångröst begåvade fröken Marguérite Borch. Fröknarna Mary och Bride Adams-Ray, Astrid Zanichelli och Maja Nyblom var andra medlemmar som bidrog  med musikaliska framträdanden.

Vid flera sammanträden framträdde musik-direktören Augustin Kock som skicklig och uppskattad sångare. Han var på sin tid också känd som en produktiv psalmdiktare, som dock inte längre är represnterad i  psalmboken Cecilia.

 

Kammarsångare Modest Menzinsky, som vid ett tidigare tillfälle när han tillfrågats hade varit förhindrad att komma, underhöll med sång vid föreningens vårfest 1929.

 

Flera av föreningens sammanträden hade ös-terrikisk anknytning. På en sammankomst den 21 mars 1926 var Österrikes f.d. förbunds-kansler Dr Ignaz Seipel föreningens gäst. Han åtföljdes av Österrikes dåvarande chargé d'affaires i Stockholm Dr Carl Buchberger. Med på sammanträdet var också dominikanpatern Henri Béchaux från Oslo som vistades i Stockolm för att hålla en serie fastepredikningar.

 

Buchberger talade vid en annan sammankomst (2/11 1930) om Österrikes land och folk. Vid detta tillfälle framträdde också Wiener Sängerknaben som befann sig på turné i Sverige.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

52

 

Den österrikiska författarinnan Maria Loehr talade, när hon besökte F.C.C. i februari 1927, om Stefansdomen i Wien.

 

En annan gästande österrikare var Dr W. Fuchs som efter flera års vistelser i

Lappmarken hade blivit expert på samernas

kultur. Han föreläste därför över ett så oösterrikiskt ämne som "Lapparna, Europas sista nomadstam".

 

Inför Sigrid Undsets besök i Stockholm för att motta 1928 års nobelpris i litteratur  inviterade F.C.C. henne att hålla ett före-drag i föreningen. Hon avböjde men tackade ja till en inbjudan att endast som gäst delta i ett föreningssammanträde. Med anledning därav anordnade föreningen en storslagen fest till hennes ära i Hotel Royals festvåning den 13 december 1928.

 

F.C.C. företog under den här aktuella tids-perioden flera utflykter. Annandag pingst 1928 stod en båtutflykt till Mariefred på programmet och på hösten samma år anord-nades en bussfärd till Bromma kyrka. 1930 var målet för vårutflykten Täbys och Dande-ryds kyrkor. Tyresö slott besågs på en utflykt sensommaren 1932. 1934 ställdes kosan till Säbyholm där bl.a. en skola för välartade fattiga barn från Stockholm var en punkt på programmet.

 

Föreningen företog också vissa studiebesök inom huvudstadens hank och stör.

 

I november 1931 "besiktigades" den katolska församlingens nya byggnad på Götgatan 62 - 64. Komplexet, som för besökarna framstod som hypermodernt, visades sakkunnigt av Edv. Blom.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                         53

 

 

Vidare gjorde föreningen den 27 januari 1932 ett besök på Liljevalchs konsthall 

för att bese en utställning av etnografiska förvärv från Sven Hedins forskningsfärder 

i Kina och angränsande länder. Sven Hedin själv höll ett inledande anförande innan deltagarna fördjupade sig i utställningen under ledning av docent Gösta Montell. Detta var Concordias andra besök på Lilje- valchs under den nu aktuella perioden. Det första ägde rum redan i januari 1929. Anledning var den gången en utställning av kyrklig textil.

 

Den 25 november 1934 visades det kungliga slottet för F.C.C. av intendenten vid Kung-liga husgerådskammaren Dr Gunnar Mascoll Silfverstolpe.

 

Avslutningsvis kan konstateras att den större föreningsfest som brukade anordnas i februari hade ersatts av en vårfest. Festligheten på hösten, som ibland benämndes stiftelsefest, hade omvandlats till en gåsmiddag. En helt ny fest, Luciafesten, firades för första gången 1929. Den kom att bli ett traditionellt inslag i föreningens verksamhet. Däremot upphörde föreningen från och med 1931 att arrangera de ända sedan föreningens tillkomst mycket populära årliga julgransfesterna. Det ansågs vara församlingarnas uppgift att stå för sådana arrangemang.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 


 

           


 

                                       

 


 

 


 

 


 

 

 

 

 

54

 

 

 

 

 

 

 

 

1935 - 1944

 

 

I februari 1939 dog påven Pius XI. Hans efterträdare blev Pius XII. På samma sätt som skedde 1914 tillträdde alltså en ny påve i nära anslutning till utbrottet av ett världskrig. Biskop Müller var under de tio år vi nu behandlar apostolisk vikarie i Sverige. Eugeniakyrkan, där pater Wehner förblev herde ännu många år, fyllde 100 år 1937. Kyrkoherde B.D. Assarsson lämnade posten som kyrkoherde vid S:t Erik 1939. Samma år blev denna församling av Kungl. Maj:t erkänd som helt självständig och fick Josef Theeuwes som kyrkoherde. År 1936 bildades Marie Bebådelse församling av en del av Eugeniaförsamlingen. 1937 blev dominikanpater Bertrand Fens dess förste kyrkoherde. År 1939 kunde församlingen flytta sitt centrum från Engelbrektsgatan till en nyinredd kyrka på Linnégatan 79.

 

Händelse av betydelse för den katolska kyrkan i Sverige är bildandet av S:t Ansgars föreläsningsnämnd 1942 och utsändningen för första gången av en katolsk mässa i radion år 1944.

 

Gustav V regerade vårt land inom ramen för de parlamentariska traditioner som vuxit fram utan direkt stöd i den då gällande regeringsformen.

 

Som nämnts bildade socialdemokraterna år 1934 regering med Per Albin Hansson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                       55

 

som statsminister. Denna regering satt kvar till 1936 då bondeförbundaren Axel Pehrsson-Bramstorp tog över med sin s.k. sommarregering. Redan hösten 1936 ersattes denna kortlivade regering av en

koalitionsregering med socialdemokrater 

och bondeförbundare. Per Albin Hansson återkom som statsminister.

 

Vid krigsutbrottet i september 1939 gick socialdemokraterna, högern, bondeförbundet och folkpartiet samman i en samlingsrege-ring. Även denna regering, som satt kvar under hela kriget, leddes av Per Albin Hansson.

 

 

Styrelse och övriga medlemmar

 

I och med valet 1934 av Edward Berggren till ordförande började en mycket stabil period i F.C.C:s historia. Berggren kom att kvarstå som ordförande i hela 25 år.

 

På posten som vice ordförande skedde under perioden 1935 - 1944 endast ett byte. År 1937 ersattes nämligen Edvin Sandqvist av Ivar Åberg. Även på övriga poster i styrelsen skedde såsom närmare framgår av bilagorna  2 och 3 under dessa tio år endast smärre förändringar.

 

I samband med föreningens 40-årsjubileum utsågs en rad hedersledamöter (se bilaga 4).

 

Många inom föreningen firade under peri-oden jämna födelsedagar vilket föranledde föreningen att framföra sina gratulationer.

 

Marika Stiernstedt blev 60 år 1935. År 1937 uppnådde föreningens mångårige kassa-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

56

 

förvaltare ingenjören Carl Semler 60 år. och Hugo Gerring 50. Andra uppmärksammade födelsedagar detta år var Cormérys 70-årsdag och biskop Müllers 60-årsdag. 1938 blev sekreteraren Sant'Orp 50 år medan pater Meyer uppnådde de sextio. E. Roesler junior (sic) blev 1938 70 år. Pater Wehner celebrerade sin 50-årsdag 1941. Baron Armfelt hann med att under den nu aktuella tidsperioden fylla både 70 och 75 år. Det mest avfirade födelsedagsbarnet var dock ordföranden Edw. Berggren som fyllde 60 den 20 november 1936. Han uppvaktades vid en föreningsfest på Piperska Muren dagen före den "riktiga födelsedagen". Av föreningen fick han en etsad glasskål signerad Lennart Nyblom.

 

Även andra händelser än födelsedagar gav föreningen anledning att gratulera. Bl.a. fick Astrid Herzog föreningens välgångs-önskningar när hon gifte sig med Gustav-Adolf Blom den 21 april 1936.

 

Berggren införde 1937 traditionen att vid årsmötena göra en samlad parentation över medlemmar som avlidit under verksamhets-året. Tidigare hade man pålyst dödsfallen omedelbart efter det de inträffat.

Parentationen vid årsmötet 1937 innefattade bl.a. en erinran om att F.C.C:s ålders-president och hedersledamot överintendenten fil.dr Joseph Müller gått ur tiden 94 år gammal. Nästa årsmöte kom man ihåg för-eningens mångåriga styrelseledamot E. Wim-merström som under året hade gått hädan.

Vid parentationen över de avlidna vid års-mötet 1944 erinrade ordföranden bl.a. om att doktorinnan Sundström efter många verk-samma år i föreningen avlidit 1943. Påföljande år fick medlemmarna anledning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        57

 

att betänka vilken stor förlust föreningen drabbats av genom Edv. Bloms frånfälle den 25 mars 1944.

 

 

Lokaler

 

F.C.C. utnyttjade vid flera tillfällen de föreningslokaler som fanns i anslutning till Eugeniakyrkan, numera med adress Norra Smedjegatan 28. Man betalade för varje gång de användes. Kampen mot, som man tydligen ansåg, för höga hyreskostnader fortsatte. Bl.a. förhandlade man utan resultat med församlingen om en reduktion av hyran mot att föreningen donerade sitt piano till församlingen.

 

Till församlingslokalerna förlades, kanske främst av kostnadsskäl, de flesta gås- och hummermiddagarna liksom Luciafesterna. Vid dessa tillfällen var bord och lokaler genom värdinnornas försorg festligt smyckade med ljus och blommor. Där höll man också mindre festliga sammankomster t.ex. årsmöten, vid vilka trakteringen oftast endast bestod av te och smörgåsar.

 

Även andra lokaler användes. Sålunda ägde en gåsmiddag rum på pensionat Lärkstaden, Friggagatan 4. Dit förlades också en kräft-afton. En annan gåsmiddag avåts på Byggnadsföreningens klubbrum, Norrlands-gatan 11. En sammankomst förlades till Röda Rummet i Berns Salonger. Mot slutet av perioden förefaller Hotel Eden med adress Sturegatan 10 ha varit särskilt uppskattat, eftersom en rad sammanträden förlades dit.

 

Vårmiddagarna arrangerades på olika restau-ranger. Anlitade var Tre Remmare, Nyloftet på Skansen, Gillets festvåning, Rosenbads

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

58

 

festvåning, Stallmästaregården och Djur-gårdsbrunns Värdshus.

 

Styrelsen samlades oftast i S:ta Eugenias församlingslokaler men någon gång är

församlingsexpeditionen antecknad som

möteslokal. Ett sammanträde hölls i ord- förandens ateljé på David Bagares gata och ett på hotell Excelsior, Birger Jarls gata 35, med Berggren som värd.

 

 

Program vid sammanträdena

 

Det är naturligt att som bakgrund till en redogörelse för F.C.C:s program under tids-perioden 1935 - 1944 något uppehålla sig vid det andra världskriget och dess betydelse för verksamheten inom F.C.C.

 

Självklart kunde en händelse som utbrottet av ett storkrig inte lämna föreningen obe-rörd. Bl.a. torde förekomsten i F.C.C. av företrädare för mot varandra krigande nati-onaliteter liksom under första världskriget ha vållat vissa problem. Föreningen för-sökte dock - såsom ordföranden uttryckte det i ett tal på föreningens 50 årsfest -

att i största möjliga utsträckning "leva som vanligt". Den sedvanliga samman-trädesrytmen med årsmöten, vårmiddagar, gås- och hummer-middagar och Luciafester varvade med ett och annat "vanligt sammanträde" upprätt-hölls i möjligaste mån. Utflykterna uteblev dock under kriget. Det betyder att under perioden företog föreningen endast en vårutflykt till Uppsala 1936 och en höstutflykt 1938 till Drottningholm.        

 

Endast beträffande ett par sammanträden bär programvalet spår av det pågående kriget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                      59

 

Ett uttalat engagemang för Finlands sak

kom till uttryck vid en föreningsfest

den 2 november 1939. På programmet stod bl.a. ett framträdande av recitatri-

sen Hélène Rotkirch-Jakobsson som

läste finländska dikter medan hennes sys-ter Hedvig Rotkirch-Nathorst framförde sånger av finländska kompositörer.

 

Något av den beredskapsanda som präglade vårt land under krigsåren kunde också skönjas när medlemmarna i februari 1940 samlades till en handarbetsafton. I centrum för damernas handarbetsmödor stod - som protokollet anger - "den okände soldaten antingen i det kämpande Finland eller i Nordsveriges obygder".

 

Ordföranden Berggren, som sedan 1920 drev en egen konstskola, kände många konst-närer, författare och musiker som

han hade förmågan att intressera för

F.C.C. och engagera för olika inslag på föreningens sammanträden.

 

En av dessa var författarinnan grevinnan Magda Bergquist von Mirbach, som läste egna dikter på Berggrens 60-årsfest. Hon återkom med uppläsning ur egna verk på en hummerfest 1938 och på en Luciafest 1941.

          

En annan var konstnären och trubaduren Göte Hennix som vid ett par sammanträden (12/5 och 24/11 1938) underhöll med sång till luta.

 

En föredragshållare som måhända också till-hörde Berggrens bekantskapskrets var en överste H. Stålhane som på Luciafesten 1937 talade om "Theodor von Antivari, en bort-glömd katolsk välgörare från 1700-talets Stockholm" och på årsmötet 1940 om "Julen vid hovet 1783".

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

Vidare underhöll skådespelaren Erland Colliander vid ett par tillfällen (26/2 1942 och 25/5 1944) med uppläsningar.

 

I början av 1941 anordnades en rund-vandring i Gamla Stan och en visning av gamla stadshuset (nuvarande Stadsmuseet och det Lillienhoffska palatset vid Medborgar-platsen. Båda leddes av amanuensen vid Stockholms stadsmuseum fil.lic Göran Axel-Nilsson. Denne höll också flera föredrag där han belyste olika skeden i huvudstadens historia.

 

För ett annat evenemang med Stockholms-anknytning svarade stadsantikvarien Gösta Selling när han på en sammankomst 1941

utformade ett föredrag som "En Stockholms-vandring för 100 år sedan".

 

Det kan också noteras att författarinnan Py Sörman gästade Concordia och läste ett ka-pitel ur "Boken om Liselott" (18/10 1944).

 

En gammal bekant, Delsbostintan, gjorde två besök i föreningen under perioden (8/5 1935 och 10/11 1937).

 

Föreningens egna medlemmar svarade som van-ligt för en hel del inslag i programmen. Detta gällde inte minst ordföranden Berg-gren. Han framträdde med egna programinslag inte mindre än fem gånger. Bland dem kan nämnas föredrag om så olika personligheter som den svenske konstveteranen Nils Fors-berg och den franske målaren Hippolyte Flandrin.

 

Holger Bloms namn förekommer också ofta i föreningens program. Han visade en Musse-piggfilm vid ett sammanträde 1937. På vår-festen 1939 presenterade och kommenterade

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                         61

 

han en egen Stockholmsfilm kallad "Från vår till höst eller Stockholm i sommartid".

Han stod också för underhållningen vid

Luciafesten samma år genom att visa en rad

vinterbilder från Stockholm. På ett samman- träde i mars 1943  berättade han med stöd av egna bilder om diverse utlandsresor och strandhugg i Stockholms skärgård.

 

Medlemmar av prästerskapet svarade som vanligt för några programpunkter. Pater Leander Haase OSB höll 1937 föredrag om gamla benediktinkyrkor och kloster i Tyskland och Österrike. År 1942 visade och kommenterade pater Meyer bilder han tagit på en resa i Jämtland. Hösten 1944 höll han ett föredrag betitlat "Madonnabildens rennäsans". I föredraget behandlades en tidigare nästan bortglömd madonnabild i Glava kyrka i Värmland. Föredragshållaren berörde också den ökade uppmärksamhet som ägnades "den sköna madonnan" i Vadstena.

 

I mitten på 1930-talet svarade fotografen Johannes Röhr, make till Helena Nybloms dotter Maja, för en del inslag i pro-grammen.  Den 24 oktober 1935 visade han vackra vinterbilder från Tyrolen. På Luciafesten 1936 underhöll han med filmer som han tagit vid Heliga Lekamens fest vid S:t Eriks kyrka och från en pilgrimsfärd till Birka på Björkö. Filmvisningen beledsagades av skymningsmusik som utfördes av hustru Maja.

 

För de musikaliska inslagen vid samman-trädena svarade ofta musikdirektören Gunhild Schedin som var organist i S:t Erik. Elisabet von Eichwald underhöll också vid ett par tillfällen med pianomusik bl.a. på vårmiddagen 1943. Fröken Borch och herr Åstedt förekom som musikaliska underhållare även under denna period.

 


 

   

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

62

 

F.C.C. firade något försenat sitt 40-        årsjubileum på Gillets festvåning i slutet av januari 1936.  Som inledning spelades föreningens, av Martin Kihlgren till F.C.C:s 10-årsjubiléum komponerade marsch av en orkester bestående av Karl Wetterberg (orkesterledare), pater Rademacher (klarinett), pater Burczyk (fiol), Holger Blom (flöjt), Erik Åstedt (cello), Maria Blom och Brita Roesler (piano) samt fröken L.H. Vasseur (fiol).

 

Ordföranden Berggren kåserade med utgångspunkt i föreningens protokoll

över de gångna 40 åren. Bland talens mångfald kan nämnas klubbmästaren Holger Bloms tal till kvinnan "erkannerligen värdinnorna under de gångna åren".

 

 

 

 


 

                                             


 

 

 

 

                                            

               

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                      

 

 

 

 

                                         63

 

 

 

                                        

 

1945 - 1954

 

Under de tio år av efterkrigstid vi nu övergår att skildra förblev Pius XII påve. Biskop Müller, titulärbiskop av Lorea, var apostolisk vikarie till 1953 då Sverige blev eget stift. Han utnämndes i samband därmed till biskop av Stockholm. År 1947 fick Sverige ytterligare en biskop genom utnämningen av Ansgar Nelsson till coadju-tor. Vid S:t Erik, som upphöjdes till det nya stiftets biskopskyrka, efterträddes kyrkoherde J. Theeuwes 1950 av B. van Mierlo. R. Wehner var alltjämt kyrkoherde i S:ta Eugenia församling och B. Fens i Marie Bebådelse församling.  

 

Av stor betydelse För det katolska livet i Sverige var upphävandet av klosterförbudet år 1951.

 

Antalet katoliker i Sverige steg under perioden till ca 20 000.

 

Gustaf V avled år 1950 och Gustaf VI Adolf besteg den svenska tronen.

 

Krigets slut medförde att den samlings-regering som lotsat vårt land genom det andra världskriget spelat ut sin roll och avgick. Socialdemokraterna bildade ensamma regering med Per Albin Hansson som statsminister. År 1946 avled Hansson och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

64

 

ersattes av Tage Erlander. Erlanders regering breddades 1951 genom en koalition med bondeförbundet under dess ledare Gunnar Hedlund.

 

 

Styrelse och övriga medlemmar

 

Som framgår av bilagorna 1 - 3 var föränd-ringarna inom styrelsen under åren 1945 - 1954 mycket små. Edw. Berggren förblev ordförande. I samband med sin 75-årsdag 1951 belönades hans redan då långa tid som ordförande med ett hedersmedlemsskap. På posten som vice ordförande ersattes Hugo Gerring 1946 av Carl Johannsen. En ändring beträffande styrelsen var vidare att man

från och med 1951 började utse två adjunge-rade styrelsemedlemmar.

 

Antalet medlemmar är även när det gäller den nu behandlade tidsperioden svårt att exakt fastställa. Men det torde fortfaran-de ha rört sig om något hundratal.

 

Genom redogörelser i protokollen om de årliga parentationerna får vi kunskap om vilka medlemmar som avlidit. Vissa år noterar protokollföraren dock endast att en sådan parentation ägt rum.

 

Av de gjorda anteckningarna framgår att parentationen vid årsmötet 1946 gällde bl.a. f.d. ordföranden och hedersledamoten Corméry, Vid årsmötet 1947 erinrades om att Edw. Adams-Ray gått ur tiden under det gångna året. Vid årsmötet 1949 hedrade man minnet av fröken Valborg Foss, fru Dagmar Adams-Ray och baronen Otto von der Osten-Sacken. Parentationen 1950 rörde fru Maude Anckarsvärd och vid årsmötet 1954 erinrades bl.a. om att fru Astrid Corméry avlidit.           

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                         65

 

Lokaler

 

Föreningslokalen på Norra Smedjegatan ut-nyttjades under den aktuella tidsperioden för endast ett allmänt sammanträde, näm-ligen årsmötet 1947. Man började att återgå till att förlägga sammanträdena till olika restauranger. Särskilt populärt var Hotell Excelsior på Birger Jarlsgatan 36, där inte mindre än elva allmänna sammanträden av-hölls. Till Hotell Eden på Humlegårdsgatan förlades tre. Någon gång användes även res-taurang Tre Remmare och Hotell Alexandra.

Fortfarande anlitade man, som synes, restauranger belägna norr om Slussen.

 

Luciafesten 1947 arrangerade herrskapet Henrik och Margaretha Wrethman i sitt hem på Birgerjarls gatan 71. Nästa års Lucia-fest liksom föreningens 50-årsfest anord-nades på Stallmästaregården, Vårfesterna förlade man gärna till någon för årstiden särskilt lockande restaurang. Nyloftet på Skansen utnyttjades sålunda för två vårmiddagar (1945 och 1948). En gång mötte föreningen våren på Hasselbacken (1947). 1949 samlades föreningen till vårmiddag på restaurang Trianon på Strömsborgsön. 1951 lockade Haga F.C.C. att hålla sin vårmiddag i restaurangen vid Koppartälten. Två vår-middagar avåts på Djurgårdsbrunns värdshus (1952 och 1953) och en på Källhagens värdshus (1954).  

 

Flera gånger besöktes olika utställningar och i samband därmed intogs enklare för-täring, oftast bestående av kaffe, te och smörgåsar, på något angränsande närings-ställe såsom Operaterrassen, Foresta, vinstugan en trappa upp på Liljevalchs

och Kaffestugan Bellman i Gamla Djurgårds-staden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

66

 

Beträffande flera styrelsesammanträden an-

ger protokollen inte var de ägde rum. Av gjorda anteckningar kan dock utläsas att

en rad sammanträden, i varje fall under de första åren av den nu aktuella tidsperio-den, förlades till föreningslokalen på Norra Smedjegatan. Sammanträden per telefon började att i viss omfattning tas i bruk för att avgöra mindre ärenden. Ibland samlades styrelsen på någon restaurang. Sålunda avhölls tre styrelsesammanträden på en restaurang som hette Micado. Ett sam-manträde ägde rum på hotell Eden och ett

på hotell Alexandra. Det förekom också att styrelsemedlemmar ställde sina hem till

förfogande för sammanträdena. Två hölls hos fru Wrethman. Också Blom, Gorthon och Sant' Orp inbjöd styrelsen att hålla sammanträden i sina hem.

 

 

Program vid sammanträdena

 

Föreningen firade sitt 50-årsjubileum den 21 november 1945 med, som vi nyss berättat, en fest i Stallmästaregårdens festvåning. Som framgår av bilaga 4 utnämndes i samband därmed flera hedersledamöter. Ordföranden fick en bok om drottning Josefina som hedersgåva. Hedersgåvor överräcktes också till värdinnorna fru Wrethman och fru Charlotte von der Burg och till sekre-teraren och klubbmästaren.

 

Biskop Cobben från Helsingfors deltog och framförde hälsningar från biskop Müller som  var förhindrad att närvara. Ett telegram sändes till den Helige Fadern och en rad hyllningstal hölls. Bl.a. framförde herr Wåhlander en hälsning från Josefsföreningen medan teknolog Arne Getzmann talade som representant för Academicum Catholicum och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        67

 

Juventus. En improviserad orkester fram-förde liksom vid 40-årsjubileet F.C.C- marschen, komponerad av Martin Kihlgren.

 

Det är påtagligt hur de musikaliska insla-gen på föreningens sammanträden minskade under tiden efter andra världskriget. En orsak till detta angavs vara brist på medel för att anlita musiker utanför föreningens krets. Vid några tillfällen stod dock även under den nu aktuella perioden musikinslag

på programmet. Fru von Eichwald spela-

de piano på vårfesten 1945. Fröken Schedin

trakterade samma instrument vid ett par sammanträden 1946. Vid ett sammanträde (7/11 1947) underhöll en skriftställare vid namn Arne von Juell-Skielse med musik på piano. På vårfesten 1954 framförde violinisten Bruno Eichenholz musik av bl.a. Haydn och Mozart.

 

För de föredrag som stod på programmen vid F.C.C:s sammanträden svarade som tidigare oftast föreningens egna medlemmar.

 

Strax efter krigsslutet öppnade sålunda vice ordföranden Carl Johannsen perspekti-ven mot efterkrigstidens Europa genom att berätta om en resa som han företagit genom Belgien, Frankrike och Schweiz, medan ci-vilingenjören Bo Gorthon förmedlade några reseintryck från efterkrigstidens USA. Ord-föranden Berggren underhöll vid ett samman-träde den 7 november 1947 med uppläsning av egna dikter.

 

Platsen för F.C.C:s vårmiddag 1949 (Res-taurang Trianon) gav klubbmästaren Holger Blom en naturlig anledning att kåsera om Strömmens stränder. När föreningen 1952 hade sin vårfest på Djurgårdsbrunns Värds-hus hade han lika påpassligt Djurgården som

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

68

 

tema för ett kåseri. På Luciafesten samma år berättade han  under rubriken "Morens sista suck eller vår i Andalusien" om en Spanienresa han gjort.

 

Assessor Harald Ljungström visade på vår-middagen 1950 egenhändigt tagna bilder från Italien. På initiativ av F.C.C:s styrel-se,"enkannerligen skattmästaren Gorthon" anordnade sex katolska föreningar en vis-ning av färgbilder tagna vid det Heliga året 1950. Visningen av bilderna, som också de var tagna av assessor Ljungström, ägde rum på Viktoriasalen den 20 april 1951.

 

Bland övriga föredragshållare kan nämnas redaktören Tiberin Morariu, till börden rumän, som höll föredrag om "Det moderna Turkiet" vid vårfesten 1946. Vera Sjöcrona berättade för deltagarna på vårmiddagen 1947 om hur det är att vara "Granne med kungen".

 

På Luciafesten 1954 talade författarinnan Anna-Lenah Elgström om "Moder Elisabeth och Birgittinerna". I samband med föredraget

sände F.C.C. ett telegram till moder Eli-sabeth, som hon besvarade med tillönskan om Guds välsignelse under det kommande året.

 

Skådespelaren Erland Colliander anlitades åter vid ett par tillfällen att underhålla föreningsmedlemmarna. Också skådespelaren Alrik Kjellgren gästade föreningen. Bl.a. läste han på vårfesten 1953 en "ståtlig" egen dikt samt några dikter av Bo Bergman och Strindberg. Uppläsningen beledsagades av bakgrundsmusik på flygel utförd av  fru Elsa Svensson.

 

Det förefallar nära nog ha utbildats en tradition att en präst skulle föreläsa vid årsmötena. Sålunda talade pater Augustinus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                       69

 

Rademacher endast några månader före sin död om "Svepeduken i Turin" på årsmötet 1947. På nästa årsmöte framträdde pater Augustin Adelkamp med ett föredrag om Caritas och dess arbete. Vid årsmötet 1949 berättade pater Meyer om "De kristna indianernas samhällssystem med bibehållen privat äganderätt i 1700-talets Paraguay". Även på årsmötet 1950 anlitades en medlem av prästerskapet att hålla föredrag. Då beträdde nämligen kyrkoherde Theeuwes talarstolen och berättade om Michelangelo och hans kolossalstaty av Moses i kyrkan San Pietro in Vincoli i Rom.

 

På årsmötet 1951 delgav pater Paul Schmidt   åhörarna sina erfarenheter från en vistelse i Irland. Biskop Nelson svarade för före-draget på nästa årsmöte (1952). Ämnet för hans föredrag var "Benediktinskt kloster-liv". Kyrkoherde B. Fens berättade på års-mötet 1953 om vallfartsorten Lourdes.

På årsmötet 1954 hade turen kommit till

kyrkoherde Nordmark vars föredrag bar ti-teln "En svensk katolsk drottnings minne på Madeira".

 

Även i andra sammanhang utnyttjades prästerna som föreläsare. Sålunda berättade kyrkoherde Dr B. van Mierlo på Luciafesten 1950 om hur det är "Att vara präst i lands-orten". Dominikanpatern Gabriel Näsmark hade som ämne för ett föredrag den 7 november 1946 "Bröderna Ratisbonne och judemissionen".

                    

F.C.C. företog ingen längre utflykt under perioden men arrangerade en rad studie-besök. 1945 besöktes Waldemarsudde och 1948 Thielska Galleriet. Vidare visade i juni 1948 amanuens Nils Lindhagen den stora ut-ställningen "Konstskatter från Wien" på

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

70

 

Nationalmuséum. Stockholms slott besågs vintern 1949 och Millesgården i september 1950. På initiativ av klubbmästaren Gorthon bösöktes Sjöhistoriska Museet i november 1951. En mexikansk utställning på Lil-jevalchs lockade föreningen till ett besök i oktober 1952. Året därpå gjorde F.C.C. ännu ett besök på Liljevalchs. Denna gång för att bese Carl Larssons Minnesutställ-ning.

 

 

 

 

 

 

 

                                       

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                  71

 

 

 

 

            1955 - 1964


 

 

Under den nu aktuella tidsperioden uppe-hölls fram till 1958 petrusämbetet av Pius XII. Ur konklaven vid det följande påve-valet framträdde Angelo Giuseppe Roncalli som påve och tog namnet Johannes XXIII. Denne påve församlade 1962 det andra Vati-kankonciliet som kom att få så stor bety-delse för kyrkans fortsatta utveckling.

Under konciliets gång dog Johannes XXIII och efterträddes av Paulus VI. Under dennes pontifikat avslutades konciliet.

 

Beträffande den katolska kyrkan i Sverige kan nämnas att biskop Müller år 1957 återvände till sitt hemland Tyskland efter 34 år i Sverige. Han efterträddes av bis-kop Ansgar Nelson, som förlade biskops-ämbetet till Vallhallavägen 32. Sedan Nelson avträtt som biskop vigdes år 1962 vid en högtidlig TV-sänd mässa i Blå Hallen i Stockholms stadshus den amerikanske oblatpatern John Taylor till ny biskop av Stockholm.

 

Kyrkoherde Wehner ledde Eugeniaförsamlingen under hela tioårsperioden. I S:t Erik tilltädde efter B.van Mierlo Petrus Verburgh som kyrkoherde 1 april 1958. Han upprätthöll detta ämbete till 1961 då han efterträddes av Osvald Eaves OSB. Denna stannade endast något år och efterträddes redan År 1962 av kyrkoherden i Malmö Johannes F. Koch. S:t Erik församlingen började benämnas Domkyrkoförsamlingen och dess kyrkoherde domprost.

 

I Marie Bebådelseförsamlingen var pater Fens kyrkoherde till 1959 då han utnämndes

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

72

 

till generalvikarie. Han efterträddes som kyrkoherde av pater Michel Ferry som dock 1962 återvände till Frankrike. Han hade då varit i Stockholm i 15 år. Ny kyrkoherde blev då Louis Dauchez. Den 29 december 1964 bildades Vår Frus församling i Täby som en annexförsamling till Marie Bebådelse för-samlingen. Dess förste kyrkoherden blev oblatfadern Salman Threadgill.

 

Antalet katoliker i Sverige hade ökat och var i början av 1960-talet ca 33 000 och antalet präster var 73.

 

Regeringsmakten i Sverige innehades sedan 1951 av socialdemokrater och bondeför-

bundare förenade i en koalitionsregering med Tage Erlander som statsminister. År 1957 bildade Erlander en helt socialdemo-kratisk regering.

 

Styrelse och övriga ledamöter

 

De första fyra åren av den tidsperiod av F.C.C:s historia som nu behandlas var konstnären Edw. Berggren alltjämt ordfö-rande. Han lämnade posten 1959 82 år gam-mal och efterträddes av direktören Carl Johannsen. I protokollen finns ingen vice ordförande antecknad för åren 1959 och 1960. År 1961 valdes byrådirektören, sedermera byråchefen Hans Lundberg till denna uppgift.

 

År 1957 skedde också ett byte på posten som sekreterare. Carlo Sant'Orp lämnade då sek-reterarskapet efter att med nit och skick-lighet ha fullgjort det sedan 1924 (34 år). Han utsågs som tack till hedersledamot i föreningen. Redan tidigare hade han  förlänats den påvliga utmärkelsen Pro Ecclesia et Pontifice. Hans efterträdare blev Hélène Rydquist som dock hastigt avled 1961. Till ny sekreterare utsågs Marie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        73

 

Björling. Hon stannade på posten till 1964 då Elli Hammarlind tillträdde som sekre-terare.

 

1959 inträdde i styrelsen en dam som under många år kom att spela en betydelsefull roll i föreningen, nämligen Birgitta Blom-berg, född Törnqvist senare omgift Zeal. Hon valdes nämligen då till kassör och kom också efter Hélène Rydquists död att en kortare tid fullgöra uppgiften som sekreterare. Utsedda värdinnor och övriga styrelsemedlemmar, mellan vilka gränsdragningen i protokollen ibland är ganska oklar, framgår av bilaga 3.

 

I samband med föreningens sextioårsdag 1955 utnämndes fyra damer, Margaretha Wrethman, Dadine Linblom, Brita Roesler och Elisabeth von Eichwald till hedersledamöter. Fru von Eichwald uppvaktades också på sin 90-årsdag 1958.

 

Ibland var tillströmningen av medlemmar till föreningen ganska stor. Bl.a. antogs i november 1955 en rad nya medlemmar, bl.a. Nils Adler, K.E. Degen, Anna-Lenah Elgström och herr och fru M. Wilczek. Även vid års-mötet 1960 presenterades en rad nya med-lemmar bl.a John Perup, Ulf Lundahl, Ove Meyer-Leegard och Sten Söderberg.

 

Ambitionerna om föreningens tillväxt var hos styrelsen stora. På ett styrelsesam-manträde 1961 ansåg den att man borde ef-tersträva att få Barbro Alving, Alf Åberg, Eva Berg, Herbert Grevenius och Robert Braun som medlemmar. I någon mån lyckades man också. I varje fall kom Herbert Gre-venius med fru ganska ofta till föreningens sammanträden. Herr och fru Åberg återfinns också snart bland medlemmarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

74

 

Men medlemsskaran reducerades också, främst genom dödsfall. På sedvanligt sätt påmindes medlemmarna om detta vid parentationer

över avlidna medlemmar som fortsatte att hållas vid årsmötena.

 

Vid parentationen på årsmötet 1957 lystes frid över bl.a. kyrkoherde Nordmark och civilingenjören von der Burg. Vid nästa årsmöte påmindes deltagarna om att bl.a. Josefa Armfelt, Eric Walldie och Martha Gorthon hade avlidit. 1960 gällde parenta-tionen pater von Styp och Elisabeth von Eichwald. Påföljande år stannade man inför minnet av Concordias andlige rådgivare pa-ter Meyer. Andra under det då gångna året döda medlemmar var Harald Fleetwood, Brita Roesler, född Åstedt, Wilhelm Biber och såsom redan nämnts föreningens sekreterare Hélène Rydquist.

 

Vid årsmötet 1962 riktades särskild upp-märksamhet åt den mångårige ordföranden Berggren som jämte kyrkoherde Åke Westerdahl och konstnärinnan Harriet Sundström hade avlidit sedan föreningen senast samlades till årsmöte.

 

Bland föreningens jubilarer under de aktu-ella åren kan nämnas biskop Taylor som fyllde 50 och ordföranden Johannssen som firade sin 70-årsdag.

 

 

Lokaler

 

Även under den nu behandlade tidsperioden var utnyttjandet av församlingslokalen på Norra Smedjegatan mycket sparsamt. Heyman-Björns pensionat på Blasieholmstorg 11 i Sörensenska huset vid Fersenska terrassen var desto flitigare använt. Dit förlades

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                         75

 

inte mindre än tretton sammanträden. Norra Tullstugan utnyttjades tre gånger. Lika många gånger hade Hotell Excelcior föreningen som gäst. Två sammanträden avhölls i Stigbergets Borgarrum. Av vårmiddagarna avnjöts fyra på Borgen på Ladugårdsgärde och fyra på Källhagens Värdshus. En av vårfesterna var förlagd till Ulriksdals värdshus. Sitt 60-årsjubileum firade föreningen i Riches festvåning.

 

I anlutning till de många studiebesöken som föreningen gjorde även under den nu aktuel-la perioden fortsatte man traditionen att inta lättare förtäring i angränsande näringsställen såsom Kaffegillet, hotell Excelcior, Alle Mans Katt och Restaurang Aniara i ett av höghusen vid Hötorget.

 

Styrelsen sammanträdde oftast hemma hos de olika styrelsemedlemmarna varvid det alltid bjöds på god traktering.

 

 

Program på sammanträdena

 

Holger Blom var den store organisatören av föreningens sammankomster. Han anskaffade som klubbmästare inte bara lokaler till sammanträdena och svarade för att det bjöds god förtäring utan underhöll också själv deltagarna med föredrag och kåserier oftast med anknytning till Stockholm. Han hade därtill utomordentliga kontakter med kul-turpersonligheter och institutioner i Stockholm som öppnade möjligheter till in-nehållsrika Concordiaprogram. I över fyrtio år (1931 - 1974) var han formellt utsedd till föreningens klubbmästare och förblev i egenskap av vice ordförande dess primus ända till sjukdomen lade hinder i vägen för hans alltid helhjärtade engagemang i F.C.C. Varje försök att göra honom till ordförande avböjde han bestämt.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

76

 

Bland de programpunkter som Blom svarade för under den nu aktuella tioårsperiodenkan nämnas att han vid föreningens årsmöte 1955 berättade om ett besök i Polen.

 

Vid Luciafesten samma år som ägde rum i Norra Tullstugan berättade han om hur denna byggnad en gång i tiden hade använts. Vid F.C.C:s 60-årsjubileum, som såsom nyss nämndes ägde rum på restaurang Riche, kåserade han om föreningens historia.  Vid samma tillfälle ingick han också som flöj-tist i den lilla orkester som på sedvanligt sätt förhöjde feststämningen genom att spela F.C.C:s marsch. Övriga orkester-medlemmar var Erik Åstedt (cello) och fröken Borch (piano). I anslutning till ett par av vårmiddagarna i Borgen på Ladugårds-gärde berättade han om Djurgården ur olika aspekter. Vid ett annat sådant tillfälle (1962) talade han om Stockholms offentliga skulpturer, ett ämne som han ytterligare belyste vid en sammankomst påföljande år. När föreningen gästade Stigbergets Borgar-rum gav det honom anledning att tala om Fjällgatan och närliggande trakter av Södra Bergen.

 

Vid ett studiebesök på Gatukontorets bygg-nadsavdelning under blivande Sergels torg gav Blom deltagarna en inblick i S:ta Euge-niaförsamlingens byggnadsplaner och den pågående och kommande omdaningen av Stock-

holms city.

 

Vid årsmötet 1956 talade fil. dr Lechard Johannesson om sitt andliga möte med Schar-tau. Årsmötet 1958 hade ett föredrag av Ernst Gerlich om en resa i Siam som underhållande programpunkt. Vårmiddagen 1958, som var förlagd till Ulriksdals

Värdshus, inspirerade ordföranden Johannsen  att berätta om Ulriksdals slott och dess omgivningar.

 

Pater Albert Ammann, som var professor vid det Påvliga institutet för orientalisk konst i Rom, talade vid ett sammanträde den

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                              77

 

 

23 oktober 1958 om bysantinsk konst från 1300- och 1400-talen. Han var son till Ellen Ammann, som vi mött i det föregående och alltså barnbarn till doktorinnan Lilli Sundström och hade tidigare verkat några år vid Eugeniaförsamlingen.

 

I anslutning till årsmötet 1959 kåserade 

F.C.C:s dåvarande kassör Waad om en resa i England. Vid nästa årsmöte (1960) visade kyrkoherde Erik Beijer (Gotland) bilder från Rom. När föreningen samlades till årsmöte 1961 berättade Dr Robert Braun om sin bok Silvertronen (om drottning Josefina) och dess tillkomst. Pater Borthon, som kommit till Sverige efter att ha vistats och verkat många år i Indien, höll vid ett sammanträde 1960 föredrag om detta land.

 

En annan utblick över den asiatiska delen av världen gav ordförandens dotter leg. sjuk-sköterskan Joyce Johannsen vid ett samman-träde 1963 då hon till egna färgbilder berättade om Korea och det skandinaviska undervisningssjukhuset i Söul.

 

På ett sammanträde i april 1957 spelade pastor Massimo Cogliati ur en av Tjajkovskijs pianokonserter och ett preludium i ciss-moll av Rachmaninoff. I oktober samma år underhöll han åter med pianomusik av bl.a. Tjajkovskij.

 

Något exotiskt vilade över Luciafesten 1958 då en dokorinna Mauko Hast, som var japanska, bl.a. framförde några japanska sånger. I mars 1959 sjöng den ungerske operasångaren Ernö Talas sånger av Rossini, Händel, Schubert och Bartok.

 

En från tidigare välkänd musikant ur den egna kretsen, Erik Åstedt, framförde musik för cello av Beethoven och Händel ackom-panjerad av Maja Röhr vid vårmiddagen 1959.

 

Operasångaren Ove Meyer Leegard sjöng vid vårmiddagen 1960 svenska, engelska och italienska sånger. Även vid detta tillfälle ackompanjerade fru Maja Röhr. Meyer-Leegard framträdde också vid nästa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

78

 

vårmiddag med samma ackompanjatör. Vid detta tillfälle stod sånger med motiv från Djurgården på programmet.

 

Under den nu skildrade perioden svarade också musikdirektören Martin Andréasson och hans hustru Lottie ibland för den musika-liska underhållningen. Bl.a. framförde de på violin och piano kompositioner av Bach, Beethoven och Händel vid Luciafesten 1960.

 

Vid Luciafesten 1961 sjöng Elsa Herou ro-manser av Peterson-Berger och Emil Sjögren. Även vid vårmiddagen 1963 underhöll hon med romanssång.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

79

                                      

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1965 - 1974

 

Paulus VI uppehöll påveämbetet under alla de år som behandlas i detta avsnitt. Inte heller på biskopsstolen i Stockholm skedde

någon förändring. John Taylor var sålunda alltjämt ledare för den katolska kyrkan i Sverige. I Eugeniaförsamlingen efterträddes

pater Wehner av pater Peter Hornung SJ som kyrkoherde år 1966. Kyrkoherde i Domkyrko-församlingen var under hela perioden msgr Johannes F. Koch. I Marie Bebådelse för-samlingen var Louis Dauchez OP kyrkoherde till 1971 då han efterträddes av pater Jean Dureau också han dominikan. Vår Frus för-samling i Täby bytte kyrkoherde 1966 då Selman Threadgill efterträddes av Donald Deitz OMI. Denne stannade i befattningen till 1972 då en annan oblatfader, Clyde Rausch, utnämndes till församlingens kyrkoherde.

 

S:ta Eugeniakyrkan på Norra Smedjegatan 24 revs 1968 och församlingen flyttade sin verksamhet till tre olika fastigheter på Drottninggatan. Men på andra håll i landet uppfördes nya kyrkor och kapell. Bl.a. utvidgades Birgittaklostret i Vadstena.

med bl.a. en ny kyrka.

 

I linje med den kyrkliga nydaning som följde av Andra Vatikankonsiliet, som avslutades 1965, lästes samma år mässan

för första gången på svenska språket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80

 

S:t Eriks katolska skola flyttade 1967 från Södermalm till nyuppförda lokaler i Enske-de. Samma år började den svenska staten utbetala årligt verksamhetsbidrag till de fria samfunden, däribland katolska kyrkan.

 

Antalet katoliker i landet ökade, främst genom invandring. Enbart i Stockholm bodde 12 000 katoliker.

 

Sverige hade under hela tidsperioden en socialdemokratisk regering som fram till 1969 leddes av Tage Erlander och därefter av Olof Palme.

 

 

Styrelse och övriga medlemmar

 

F.C.C. hade under de fyra första åren av perioden 1965 - 1974 Carl Johannsen som ordförande och Hans Lundberg som vice ordförande. Föreningen bytte ledning 1969. Johannsen avgick då av åldersskäl och Lundberg intog hans plats. Direktören Karl Erik Degen blev vice ordförande.

 

Som tack för sina insatser i föreningen utsågs Carl Johannsen i samband med sin avgång till hedersmedlem. Redan den 30 oktober samma år avled Johannsen. Han hade då varit medlem i föreningen i 19 år och dess ordförande i 10 år.

 

Under perioden hade föreningen inte mindre än fyra sekreterare, nämligen i nämnd ordning: Elli Hammarlind, John Perup, Ulla af Wirsén och Marie Björling.

 

Som outtröttliga värdinnor verkade i första hand Charlotte von der Burg och friherrin-nan Espérence von Rennenkampff. Birgitta Blomberg fortsatte sin redan 1959 påbörjade långa period som föreningens kassör.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                         81

 

 

Styrelsens sammansättning finns i detalj redovisad i bilagorna 1 - 3.

 

På ett sammanträde i februari 1972 avböjde styrelsen att följa ett förslag från revi-sorerna att övergå till att föra protokol-len på lösa blad. Under hela sin verksamhet hade föreningen nämligen för hand fört in både styrelseprotokollen och protokollen från de allmänna sammanträdena i en och samma protokollsbok. Styrelsen motiverade sin inställning med att ett lösbladssystem riskerade medföra att vissa protokoll kunde komma bort till men för forskningen i för-eningens historia. I mitten av 1970-talet började man dock att föra protokollen på det av revisorerna förordade sättet. Styrelsens invändning var tydligen väl-grundad eftersom en del av protokollen från denna tidsperiod inte kunnat återfinnas i föreningens arkiv. Så småningom återgick man till att föra protokollen på det för föreningen traditionella sättet.

 

Från och med 1965 har man bättre grepp om medlemsantalet i föreningen eftersom det i protokollen börjar finnas uppgifter om an-talet medlemmar. 1965 angavs detta vara exakt 100. Det fortsatte sedan att under hela perioden pendla kring detta antal.

 

Traditionen att hålla parentationer över avlidna medlemmar i samband med årsmötena fördes vidare. Däremot upphörde de i början av föreningens verksamhet ofta förekommande noteringarna i protokollen om vilka som antogs som medlemmar i föreningen eller begärde att få lämna den.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

82

 

De i protokollet noterade parentationerna vid årsmötet 1968 visar att två av de äldsta medlemmarna i föreningen, nämligen konstnären Enoch Ringnér och Maria Blom, maka till Edv. Blom, hade avlidit liksom författarinnorna Karin Sparre och Karin Anckarsvärd.

 

I början av 1970-talet avled två damer, Margarethe Wrethman och Edith Gorthon, född Blom, som båda hade tagit aktiv del i F.C.C:s verksamhet. Fru Wrethman uppnådde en ålder av 89 år och var vid sitt frånfälle föreningens äldsta medlem. Detta år avled också föreningens flitige musikant Erik Åstedt.

      

Vid årsmötet 1967 överlämnades blommor till kassören Birgitta Blombergs mor Maria Törn-quist med lyckönskningar på hennes 80-års-dag. Samtidigt tackade man för hennes arbe-te med utsändning av kallelser och för att hon bistått värdinnorna med en del prak-tiskt arbete i samband med sammanträdena. Ett år senare avled hon i en trafikolycka.

 

1970 sände F.C.C. genom styrelsens försorg blommor till Maja von Engeström som sedan länge hade varit bunden vid sjuksängen.

 

 

Lokaler

 

I början av den nu behandlade tidsperioden utnyttjades fortfarande Heyman-Björns Pen-sionat på Blasieholmstorg 11 ganska fli-

tigt för föreningens sammanträden. Där av-hölls årsmötena 1965, 1966 och 1968. Lucia-festen 1968 firades också där.

 

S:ta Eugeniaförsamlingen hade en tillfällig församlinslokal på Malmtorgsgatan 5 sedan Norra Smedjegatan 28 hade rivits i mitten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        83

 

av 1960-talet. Denna lokal användes av F.C.C. för vårmiddagen 1966 och för Luciafesten året därpå. Även de provisori-ska lokaler i gamla Centralbadet, som församlingen fick vid flyttningen till Drottninggatan, kom till användning. Där firades nämligen vad man kallade en adventsafton 1968 liksom föreningens Luciafest två år senare.

Årsmötet 1967 var förlagt till Konstnärs-klubbens lokaler på Smålandsgatan 7, medan årsmötet 1969 ägde rum på Margareta Hus-  

hållsskola.

 

För en vårmiddag (1968) användes på nytt Borgen på Ladugårdsgärde. Året därpå hälsa-de föreningen våren på restaurang Viktoria i Kungsträdgården. Vårmiddagarna 1970 och 1972 var förlagda till Godthem på Djur-gården.

 

Domkyrkans församlingslokaler användes för två sammanträden. Stora Sällskapet uppläts för ett sammanträde. Sin 75-årsdag firade F.C.C. i Riches festvåning.

 

Så länge Johannsen var ordförande använde styrelsen i allmänhet hans kontor på Västra Trädgårdsgatan för sina sammanträden. Där-efter blev Eugeniaförsamlingens lokaler en vanlig samlingspunkt för styrelsen. Ett sammanträde hölls hemma hos kassören.

 

Program på sammanträdena.

 

F.C.C. förefaller ha haft en viss nedgångs-period under 1960-talet. Deltagandet i sam-manträdena minskade. Bl.a. måste vårmid-dagarna 1965 och 1967 ställas in på grund av för få anmälningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

84

 

Mot denna dystra bakgrund samlades styrel-sen till en sammankomst på Byggnadsför-

eningens restaurang i mitten av november 1966. Gäster var kyrkoherde Hornung och Ulla af Wirsén. Klubbmästaren Holger Blom skildrade hur man under de senaste åren haft svårt att animera till deltagande i föreningens sammankomster. Man hade därför begränsat dem till ca fyra om året. Kyrko-herde Hornung ombads ge synpukter. Han såg inga brister i programmen. Det minskande deltagandet ansåg han bl.a. bero på att man numera var dubbelarbetande i familjerna och dessutom oftast bodde i förorterna. Att efter en arbetsdag bege sig till ett sam-

manträde inne i staden var för många svårt. Hans Lundberg framhöll att medlemmar från Juventus borde uppmuntras att också bli medlemmar i Concordia.

 

Med ett och annat undantag kom man också att de närmaste åren behålla begränsningen i antalet sammanträden, d.v.s. två samman-träden på våren och lika många under höst-månaderna. Det visade sig dock så småningom att medlemmarna började besöka sammanträde-na flitigare.

 

Bland föredragshållarna på föreningens

sammankomster kan i första hand nämnas Alf Åberg som vid årsmötet 1968 höll ett föredrag som han givit titeln "Den franska ambassaden från kardinal Richelieu till drottning Kristina år 1634".

 

Kyrkoherde Johannes F. Koch framträdde vid en "adventsafton" samma år med ett kåseri som hette just "Advent 1968".

 

Holger Blom var fortfarande föreningens stora tillgång. Han höll ett föredrag benämnt "Inspirerad av Semiramis" (de hängande trädgårdarna) på årsmötet 1967.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                         85

 

Han räddade programmet på vårmiddagen samma år genom att med kort varsel visa bilder sedan ett planerat framträdande av skådespelaren Gunnar Björnstrand inte hade kunnat komma till stånd. En resa i Sydamerika gav anledning till ett som vanligt uppskattat föredrag av Blom på årsmötet 1972. Sist men inte minst bör nämnas att han på föreningens 75-årsfest på Riche den 23 november 1970 på sitt trivsamma sätt kåserade om Stockholm vid sekelskiftet.

 

På F.C.C:s 75-årsfest framträdde inte bara Holger Blom utan också poeten Bo Setter-lind som föredrog en rad egna dikter. Tillställningen kom att starkt anstränga föreningens ekonomi. Den saknade nämligen täckning för Setterlinds arvode på 500 kr och hans kostnader för hotellrum m.m. Detta påpekades av revisorerna. De räknade dock med att bristen skulle täckas genom utlovade bidrag. Ordföranden Hans Lundberg tillsköt också 200 kr och kassören 50 kr. Holger Blom lovade att betala återstoden. På grund av sitt svåra ekonomiska läge anordnade föreningen inget eget program vid årsmötet 1971 utan "hängde på" en fest som Eugeniaförsamlingen höll i Franska Skolan. Ett inledande årsmöte hade dessförinnan avhållits i en av skolsalarna.

 

På Luciafesten 1971 höll ordföranden Hans Lundberg ett föredrag om sin företrä-dare Edw. Berggrens betydelse som konstnär och som ordförande i F.C.C.

 

Under perioden besökte föreningen flera separatutställningar på Nationalmuseum nämligen:

- Modernt 66 (20/4 1966)

- Drottning Kristina (25/10 1966)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

86

 

- Höjdpunkter i norsk konst (11/11 1968)

- Konstskatter från Wien (10/2 1969)

- Bild och teater (4/12 1969)

 

En på Historiska museet anordnad utställ-ning kallad Den heliga Birgitta och Vad-stena lockade självklart en katolsk före-ning som F.C.C. till ett besök (17/1 1971).

 

Våren 1967 företog föreningen en utflykt till Uppsala. Även hösten 1969 arrangerades en utflykt. Denna gång var målet Stäket och Sigtuna där tyngdpunkten lades på Sigtuna-stiftelsen. I början av september 1970 ställdes kosan till Södertälje, Trosa och Tullgarn. Tyresö slott besågs i augusti samma år. Vid besöket firades mässa i det av markis Lagergren iordningställda privatkapellet.

 

Närmare utflyktsmål stod också på pro-grammet. Bl.a besöktes i november 1967 den katolska skolan sedan den installerat sig i nya lokaler i Enskede.

 

När det gäller de musikaliska inslagen i programmen hade föreningen liksom under föregående tioårsperiod en stor tillgång i föreningsmedlemmen operasångaren Ove Meyer-Leegard. Under de nu aktuella åren lät han t.ex. deltagarna på vårmiddagen 1966 njuta av barockarior av Purcell och Telemann.

 

På Luciafesten samma år bjöds på skönsång av en annan välkänd sångbegåvning inom föreningen, nämligen Elsa Herou. Hon framförde vid detta tillfälle en rad klassiska julsånger.

 

En annan medlem som svarade för musikalisk underhållning var André Verver som sjöng till eget gitarrackompanjemang vid vårfes-ten 1972.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                  

 

 

 

 

 

 

                                          

 

                                         87

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 1975 -1984

 

I augusti 1978 dog påve Paulus VI. Han ef-terträddes av Johannes Paulus I, som av-

led efter bara någon månad. Nästa påve blev den ännu regerande Johannes Paulus II. Ett tecken på förbättrade relationer mellan vårt land och den Heliga Stolen var upprättandet av diplomatiska förbindelser dem emellan år 1982.

 

Biskop Taylor avled 1976. Först efter ett och ett halvt års väntan fick Sverige en ny biskop genom utnämningen av hjälpbiskopen i Hamburg Hubertus Brandenburg till biskop i Stockholms katolska stift. Han instal-lerades till sin nya uppgift vid en hög-tidlig mässa i Katarina kyrka i Stockholm 1978.

 

I S:ta Eugeniaförsamlingen var pater Hor-nung alltjämt kyrkoherde, medan domkyrko-församlingen leddes av domprosten Johannes F. Koch. Dominikanerna upphörde år 1976 att ha ansvaret för Mariebebådelseförsamlingen varvid också pater Dureau lämnade sin upp-gift som kyrkoherde. Efter viss tvekan om församlingens fortbestånd utnämndes Jan Smith till den förste kyrkoherden i försam-lingen som inte var dominikan. I Vår Frus församling var Clyde Rausch kyrkoherde under hela tioårsperioden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

88

 

Den nya S:ta Eugeniakyrkan invigdes 1982 och året därpå den utvidgade domkyrkan. Även ute i landet tillkom en rad nya guds-tjänstlokaler. Biskopsämbetet flyttade från Valhallavägen till Götgatan.

 

Bland andra för den katolska kyrkan i Sverige betydelsefulla händelser kan följande nämnas.

 

1975 Credo byter namn till Signum.

 

1979 Moder Teresa, Calcutta, får Nobels           fredspris.

 

1981 En ny översättning av Nya Testamentet        utkommer liksom en ny upplaga av             bönboken Oremus.

 

     Lech Walesa tilldelas Nobels                 fredspris.

 

1982 Sex ständiga diakoner vigs i Vadstena.

 

1984 Birgittaklostret i Vadstena firar           400-årsjubiléum

 

Den katolska kyrkan i Sverige fortsatte

att växa. I början av 1980-talet fanns det

92 000 katoliker och 52 katolska guds-tjänstlokaler.

 

På det inrikespolitiska planet upplevdes det som en stor omvälvning, när social-demokraterna förlorade 1976 års val och Sverige efter flera årtiondens socialdemo-kratiskt maktinnehav fick en borgerlig koalitionsregering (c,m,fp) med Thorbjörn Fälldin som statsminister. Redan 1978 brast det i samarbetet mellan koalitionsbröderna och folkpartiet bildade en minoritetsre-

gering med Ola Ullsten som statsminister.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                         89

 

Denna regering blev kortlivad och en ny borgerlig koalitionsregering tog vid. I den ingick på nytt alla borgerliga riksdags-partier. Fälldin blev åter statsminister. Även denna regering drabbades av samarbets-problem vilket ledde till att moderaterna lämnade regeringen och Fälldin bildade en center-folkpartiregering. Resultatet av 1982 års riksdagsval gav underlag för en socialdemokratisk regering med Olof Palme som statsminister. 

 

 

Styrelse och övriga medlemmar

 

De tre första åren av tidsperioden 1975 - 1984 var Hans Lundberg ordförande med Holger Blom som vice ordförande. Blom kvarstod som vice ordförande även sedan ordförandeskapet 1978 övergått till Karl Erik Degen.

 

1974 valdes Marie Björling till sekre-terare. Hon efterträddes redan 1975 av Ulla af Wirsén som dock avled redan hösten 1976. Efter henne utsågs Charlotte von der Burg till sekreterare. Birgitta Zeal hade under hela perioden hand om föreningens kassa. Beträffande styrelsens sammansättning i övrigt se bilaga 3.

 

Vid årsmötet 1975 erinrades om att greve Johan Lagergren gått ur tiden. Parenta-tionen över avlidna medlemmar vid årsmötet 1978 rörde friherre Rutger von Essen och Erik Beijer. 1979 påminde ordföranden om att den en gång i föreningen så aktiva Irma Netzler, född Herzog, avlidit.

 

Vid årsmötet 1981 ägnades parentationen förre ordföranden Hans Lundberg och tidi-gare kassören i F.C.C. påvlige kammar-herren och civilingenjören Bo Gorthon som 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

90

 

båda gått bort under det gångna verk- samhetsåret. Lundbergs frånfälle kom inte överraskande. Han hade länge kämpat mot en svår sjukdom.

 

På årsmötena 1982 och 1983 hedrades minnet av bl.a. kyrkoherde Wehner och broder Lüken, Elisabeth Nyblom, Josef Dobesch, Nils Adler samt Britaa von Greber. Den sist-nämnda deltog trots sina 95 år så sent som hösten 1980 i föreningens 85-årsjubileum i Tyska församlingens lokaler.

 

Vid det sista årsmötet inom perioden (1984) erinrades om professor Aron Anderssons och Karin von Horns frånfällen.

 

Under perioden uppvaktade föreningen flera medlemmar på deras jämna födelsedagar. Bland dessa kan nämnas Astrid Blom som fyllde 80 år den 8 juni 1979 och general-vikarien Hans Henrik von Essen som blev 75

år den 11 augusti samma år. Josef Dobesch

firade sin 90-årsdag i augusti 1986. På Luciafesten 1981 överlämnade ordföranden en bok av Alf Åberg till Holger Blom som present på hans redan timade 75-årsdag.

 

John Perup fyllde 75 år 1981. På födelse-dagsbarnets önskan lämnade föreningen i stället för present ett bidrag till dom-kyrkans nybyggnadsfond. Föreningen uppvak-tade också biskop Hubertus Brandenburg på dennes 60-årsdag 1984.

 

 

Lokaler

 

Föreningen använde under den tid, som nu behandlas, de katolska församlingslokalerna i ökad omfattning. Fem gånger ägde samman-komster rum hos dominikanerna på Linné-gatan. Tre gånger besökte man "Stallet" på Villagatan. Lika många gånger sammanträdde

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                        91

 

man i Eugeniaförsamlingens nya lokaler på Kungsträdgårdsgatan. Påfallande många gånger (6), bl.a. i samband med Lucia-firandet, förlades sammanträdena till domkyrkan där det genom utbyggnaden skapats många nya utrymmen för föreningssamman-komster.

 

Vid ett par tillfällen sammanträdde F.C.C. i Konstnärsklubbens hus på Smålandsgatan.

Ett årsmöte (1976) hölls i samband med ett studiebesök i det nyuppförda Kulturhuset och ett annat (1980) då föreningen besökte Stigbergets Borgarrum. En gång (1981) kombinerades årsmötet med ett besök i Stadsmuséet.

 

För vårmiddagarna utnyttjades bl.a. 

restauranger som Gondolen (1978) och Carl Michael Bellman på Djurgården (1983). 1982 följdes traditionen från tidigare år att hälsa våren på Kungliga Borgen. En vår-middag förlades till Kvarnen vid Skanstull (1981).

 

Sitt 80 -årsjubileum firade föreningen med en fest i von der Lindska Valven. 85- årsfesten ägde rum i Tyska Församlingens lokaler.

 

 

Program på sammanträdena

 

Musikinslagen på föreningsammankomsterna

var under perioden mycket få. Kanhända det-

ta berodde på att musikutövarna i de egna leden hade blivit färre. Man utövade inte den klassiska hemmusiken i samma utsträck-ning som tidigare. De moderna grammofonerna hade gjort det möjligt att med god kvalitet hemma i vardagsrummet kunna avnjuta musik exekverad av världens främsta artister. Bortsett från den traditionella sången vid

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

92

 

Luciafesterna och ett och annat uppträdande av vissångare stod därför det talade ordet helt i centrum för sammankomsterna.

 

Bland föreläsarna kan nämnas fil. dr Hans Beskow som vid föreningens 80-årsjubiléum talade över ämnet "Kyrkobyggnad och stadsbyggnad - problem kring Stockholms stadsbebyggelse".

 

En mycket uppskattad föreläsare var dr Alf Åberg som vid årsmötet 1976 talade över ämnet "Finns det en svensk folksjäl?". I protokollet från detta sammanträde anges att åhörarna efter att ha fått den i föredragsrubriken ställda frågan besvarad övergick att dricka te ur föreningens egen, av systrarna Foss donerade teservis.

 

Vid en sammankomst i "Stallet" förmedlade syster Catharina Broomé sina intryck från

det ekumeniska riksmötet i Västerås (V77).

Kaj Engelhart berättade vid Luciafesten 1979, som ägde rum på Konstnärsklubben, om

socialvården i Stockholm för 600 år sedan utifrån resultatet av grävningarna på Hel-geandsholmen.

 

Vid ett sammanträde i maj 1978 berättade

kyrkoherde Hornung om en resa han företagit till Kalifornien och vid vårmiddagen 1983 om en flera månader lång vistelse i Syd-amerika.

 

Vid Luciafesten 1978 höll pater Kawczinski ett föredrag betitlat "Vilken roll spelade och spelar den heliga modern i den katolska kyrkan". Ordföranden Karl Erik Degen berät-tade på årsmötet 1979 om en bilresa som han hade företagit för 49 år sedan till Italien och Spanien och vid årsmötet 1982 om en